måndag 5 januari 2015

Trettondagsafton


Tyst det är i huset…Vi har ätit en god middag jag och Christer. Oxfilé på potatisbädd med vitlökssmör, en variant av "Coeur de filet provencale"med gott rödvin. Christer har gått och lagt sig och jag sitter här ensam med ljusen brinnande. I dag, enligt skriften, kom de tre vise männen till Betlehem och här tillbad de det nyfödda Jesusbarnet med sina gåvor.
I går var jag i Årsta Kyrka och lyssnade på en kortversion av Bachs "Juloratorium" som vår eminente körledare David Åberg arrangerat på ett helt formidabelt sätt. Skådespelaren Pia Johansson läste julevangeliet och emellan de olika avsnitten sjöng Davids egen vokalensemble utvalda köravsnitt ävensom några kända arior ur hela oratoriet ackompanjerade av medlemmar av Drottningholms barockensemble. Julens hela budskap förstärktes av denna underbara musik och av dessa duktiga sångare och musiker. David har även gjort en barnversion som visades dagen innan men som jag tyvärr inte kunde se. Men jag förstod av de som var där att den också var väldigt bra.
Jag upplever det som ett nytt grepp att fånga in och väcka ovana lyssnares intresse för den ibland kanske svårfångade sakrala musiken. Ett mycket lovvärt nytänkande!
Detta är min första blogg för i år. Ibland känns det som jag upprepar mig…har det jag skriver egentligen någon betydelse för någon annan än mig själv? Jag tycker så mycket om att skriva och vill ju gärna inspirera mina bloggvänner till olika kulturaktiviteter men också till funderingar över livet. En blogg har ju sina särskilda begränsningar, åtminstone för mig, men jag hoppas ändå att jag ger mina bloggläsare en verklig känsla av äkthet och närhet. Det är också en utmaning för mig själv att hela tiden se på min tillvaro med fräscha ögon, att låta mig överraskas och även i upprepningarna se andra infallsvinklar. I morgon ska jag överraska min äldsta son Fredric med familj genom att stå där i ankomsthallen och hälsa välkommen hem efter 3 veckor i USA! Jag vet själv hur lycklig jag blir när någon kommer och möter!
Krubba i Åre gamla kyrka




4 kommentarer:

  1. Din blogg inspirerar mig. Jag uppskattar att du skriver om kultur, nära relationer och existentiella frågor på ett personligt sätt.
    Ser fram mot fortsatt läsning under 2015.
    Gunilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gunilla! Värmer och inspirerar till fortsatt skrivande! Önskar oss ett fint 2015!

      Radera
  2. Margareta, din blogg är så varm och inspirerande. Jag känner aldrig att du upprepar dig, det är som att bli inbjuden till en vänlig klok vän. Vad gulligt att du möter dem, jag älskar att bli mött på Arlanda. Senast stod Elin och Fredrik där sent på kvällen, det var en underbar överraskning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har precis mött dem! De blev jätteglada och vi fick trötta men lyckliga kramar! Tack för dina fina ord Eva!

      Radera