söndag 25 januari 2015

"Jag är jude"...


På tisdag, den 27 januari, är det 70 år sedan Auschwitz befriades. Jag var drygt året och det fruktansvärda som skett fick jag inte vetskap om förrän många år senare. I DN interjuvar man nu tre av de överlevande i anledning av denna dag. De berättar sin historia, sina minnen och erfarenheter av förintelsen och vikten av att minnet av all denna kunskap bevaras. När jag ser bilden av Hédi Fried, psykolog och författare rör den vid mitt hjärta. Hennes vackra åldrade ansikte med alla sina rynkor och ögonen som har ett skimmer av ett nyfött barns outgrundliga blick...fyllt av visdom... Hon kom till Sverige efter kriget, fick här sin fristad, skapade sitt liv och nu skriver hon att "för första gången sedan 1945 är jag rädd." Rädd för den ånyo framväxande antisemitismen, rädd för vad som ska hända barn och barnbarn. Som så många andra judar får hon klä skott för Israels politik, återigen finner man anledning att förfölja och trakassera judarna. "Jag är jude, inte Israel," men vad bryr sig belackarna om det. Genom århundraden har judarna förföljts och straffats för alla problem som dykt upp i olika länder inte minst på 1960-talet då polackerna tvingade många judar att lämna landet varav många då kom till Sverige som var ett av de få länder som öppnade sina gränser för dem. Och nu läser man dagligdags om förföljelser av olika slag, en del slutar även i ond bråd död. Som en farsot sprider judehatet sig i Europa,  också här i Sverige. Jag läste ett intressant inlägg i DN idag av Erik Helmerson om Malmös antisemitism. Här är det inte nynazister som ligger bakom förföljelserna utan förövare med rötterna i Mellanöstern, själva en "utsatt grupp". Men det gör inte brottet mot judarna mindre allvarligt eller ursäktligt. Här måste samhället reagera kraftfullt och tydligt och inte som ofta nu tona ner allvaret och hoppas att alla obehagligheter ska blåsa bort av sig själva.

2 kommentarer:

  1. Ja... det finns så mycket ondska och hat! Det verkar aldrig ta slut...

    SvaraRadera
  2. Ja så klok och modig hon är Hédi Fried. Ondskan och förföljelserna är något helt obegripligt

    SvaraRadera