Glad Påsk med lite vemodskänsla….

Vaknade ganska tidigt. Jag kunde se att det blåste kraftigt genom fönstret. Mullbärsträdet syns utanför och grenarna vajade. Öppnade dörren ut mot terassen och det blåste kallt. Kröp ner i sängen och kände mig plötsligt lite deppig. Påskafton och jag kände att jag saknade mina barn och barnbarn, min familj helt enkelt. Vet att flera av mina vänner och även barn firar med släkten, påskmiddag och påskägg. Påsken är ju en tid, som jul, när man samlas och umgås. Jag ville gråta en stund, vet inte om ni förstår, men jag kände mig så långt borta. En väninna mejlade om blå och vitsippor och jag tänkte, finns inga vackrare vårblommor... Kröp under täcket och tänkte, jag går inte upp i dag…Christer kom in, min snälla man och kom med några uppmuntrande ord…fika i byn, köpa en tupp till bordet…. skypa med "nordpolen"…När vi kom in till byn hade mitt favoritcafé, som ligger uppe på place de Maire (borgmästartorget) dukat upp för lunch och som av en händelse stod där ett bord och väntade på oss! Skugga för Christer och sol för mig! I butiken bredvid hittade jag inte en tupp, men väl en höna och en fin kudde till vår nya bäddsoffa. Har talat med barnen, pussat på skypen och min lilla E har skickat en fin teckning på mms. Dessutom hittade jag i en låda två kort som numera 18-åringen Joel gjort för så där en 13 år sedan. De finns alla där min familj,  precis som mina fina vänner. Så nu känns allt bättre och i kväll bjuder vi våra grannar på svensk påskapéretif, ägg med Kalles, prinskorv, köttbullar och tre sorters sill. Allt inhandlat på IKEA! Så Joyeuses Paques mes amis!