I går var det min mammas födelsedag. Hon skulle fyllt 97 år om hon fått leva. Jag tror inte det går en dag utan att jag tänker på henne och tomrummet efter henne kan aldrig fyllas. Denna underbara tid som vi nu upplever var också den tid när vi brukade sjunga mycket tillsammans hon och jag. Sommarpsalm var ett måste men också många andra vår och sommarvisor en del som hon sjungit i skolan och sedan lärt mig. En visa hade hon "fått" av en väninna och den handlade om de blyga små blåsipporna. Då talade hon gärna om sin väninna som hon tyckt mycket om, och som också fått henne att börja sjunga i kör. Under de sista åren på äldreboendet brukade vi sitta i trädgården och sjunga. På slutet var det inte så mycket bevänt med mammas röst men hon försökte och sången gjorde henne både glad men också ibland sorgsen. Livets vemod kunde inte ens tonerna överbrygga. Men sången lever vidare! och i bilen häromdagen när jag hämtat två av familjens sångfåglar, 8 respektive 11 år, sjöng vi "Alla fåglar kommit ren" för full hals och i stämmor!
 |
| "Blåsippor blyga, blåsippor små, vackraste blommor om Våren..." |
 |
Inte bara sång, lite shoppingdans också!!
|
Sjunga gjorde vi alltid, min mormor och morfar i Ångermanland och jag, att sjunga tillhörde det vardagliga och när min mormor stämde upp i "Fjärden ligger blank som ett nybonat golv" trodde jag länge att det var en sång hon komponerat och inte Evert Taube!
SvaraRaderaKram Maggan