En liten pilgrimsvandring!

En ljuvlig dag...blå himmel med endast små ulltussar till moln, varm sol och i ryggsäcken packar vi ner kaffe och tunnbröd med messmör och en extra tröja utifall!  I dag ska vi vandra upp till Vackermon och Pilgrimskällan. Det är ingen svår vandring utan stigen går sakta uppåt mot Lillvalen, det lilla fjället som vi även kan se från vår altan. Detta är en slags pilgrimsvandring och jag minns när jag var uppe på Meditationsgården Berget utanför Rättvik och deltog en helg i flera små pilgrimsvandringar med en präst från Vadstena, där man också har ett känt pilgrimscenter.  Till skillnad från vanliga vandringar vill pilgrimsvandringen inte bara vara en yttre vandring utan också bli en inre,  där du genom vandringen får möjlighet att begrunda och reflektera över ditt liv och din andlighet.  Slutmålet på vandringen är för det mesta en helig plats där något helgon har uppenbarat sig eller dött. Förr i tiden var ju pilgrimsvandringar mycket vanliga, man t.o.m tvingade brottslingar att gå för att de genom vandringen skulle sona sitt brott. Nåväl vårt mål är ingen helig plats men en källa,  St Olofs källa , som inte bara skulle släcka pilgrimens törst utan också var en hälsokälla. Vackra blomstertavlor kantar vår stig och ljungen har börjat blomma på myrarna och sänder ut sin väldoft!
Källan ligger så vackert omgiven av polarull och fjäll  och vi dricker ur den lilla skopan som hänger bredvid och jag tänker på hur människor gått här på sin väg till Striklastad där Olof dog och sedan Nidarosdomen i Trondheim där han ligger begravd. Vattnet har ett uns smak av myr men är annars friskt och klart. Sedan dricker vi kaffe och äter tunnbrödmacka och mår sååå BRA!!

 

Hela livet lär man sig något nytt!

Min väninna ringer....Är du inte ute och plockar blåbär, säger hon! Det är omväxlande molnighet, lagom varmt och helt klart bärplockarväder! Nej, säger jag, fast nog skulle man ta sig en tur...det lär ju vara gott om hjortron också...men jag vill helst fortsätta sitta i min solstol på altanen och försjunka i boken "Haren med bärnstensögonen" av Edmund de Wahl. Tillsammans med en samling netsuker får jag uppleva hans judiska familjs uppgång och fall från Paris, via Wien och Tokyo till London. Tiden sträcker sig från 1870 talet till dags dato och ger en fantastisk skildring av ett Europa stadd i en enorm utveckling och förändring inte bara inom konsten utan också politiskt. Och som en röd tråd genom berättelsen följer vi de 264 små japanska konstverken netsuker som inköpes i Paris av en kusin till författarens farmorsfar på 1870-talet då den s.k japonismen blivit på modet. En netsuke är en slag knapp som männen fäste på sina kimoniskärp för att kunna hänga upp småsaker i. Dessa små "knappar" snidades till de mest utsökta små konstverk i elfenben eller trä .netsuke Jag hade aldrig hört talas om detta förrän nu och fascineras av det arbete som ligger bakom varje liten "knapp"ofta där man ej heller känner till konstnären. Familjen förlorar allt men denna samling räddas undan på ett mirakulöst sätt och finns nu i författarens ägo. Läs den! Välskriven och berörande och ger för mig också nya kunskaper i vår mänskliga historia.

Kulturfest i Dalen!

Änglaverk i ängsull

Vi har farit upp till Dalen. Edsåsdalen som det heter. För 38 år år sedan kom Christer hit och hyrde ett hus av familjen Hedung och sedan kom jag och sedan alla barnen! Vi har firat många påskar här under årens lopp, gjort härliga fjällturer både sommar som vinter och familjen Hedung tillhör nu några av våra närmaste vänner. Till slut blev det så att vi köpte en bostadsrätt här på gården så nu räknas vi till familjen och byborna! Sedan flera år tillbaka anordnar man en konstvecka här i Dalen just denna tid med olika arrangemang bl.a en konstutställning på Köja Fjällhotell och en KONST(ig) - stig där vem som önskar får delta. Senare i veckan kommer författaren Elin Olofsson tala om sin bok "Då tänker jag på Sigrid" och Världens Minsta Band spela. Och mycket intressant blir det säkert också på lördag då Lars Nittve (f.d chef för Moderna Museet) berättar om konstmuseet i Hong Kong som han är med om att bygga upp. Tyvärr är inte vi här då men innan vi far hem vill jag i alla fall göra en blomstervandring till Pilgrimskällan. Men mer om det senare!

Ormen i Paradiset?

Broderade sms!

Man vet aldrig vad som kan dyka upp!

Skönt av vila benen en stund i Kärlekssoffan

Svårsutten.....

En fin stund...

Vi har varit i Finland för att besöka Christers adoptivpappa. Han är svårt sjuk i cancer. Men trots att han magrat var han sig lik och vi hade några fina timmar tillsammans med honom och hans fru.
Han ska fylla 88 år, en aktningsvärd ålder, och han säger att han är lugn och känner ingen ångest. Och det är klart har man fått leva så länge och varit med om så mycket i livet så är man nog nöjd. Jag minns att jag frågade min farmor om hon var rädd för att dö, hon var då över 80,  och hon svarade att hon inte var det. Alla hennes vänner var döda och hon kände sig tillfreds. Det handlar givetvis om hur gammal man blir men får man leva till hög ålder så kan man kanske förlika sig....fast jag vet inte... rädslan för smärta och lidande skrämmer oss och döden verkar långt borta i en värld där vi försöker  rationalisera bort den så mycket som möjligt. Men när jag satt där och lyssnade på Christer och hans pappa när de talade om gamla minnen så kändes livet så tydligt.  Att vi andas, kan vara nära och sanna med varandra blir uppenbart i dödens närhet. Som sagt en fin stund. Solrosorna är till dig käre svärfar för det ljus du sprider i vemodet.

Morgonfika på Skogskyrkogården

Vi träffas med våra cyklar utanför en av grindarna till Skogskyrkogården! Jag och min goda vän A ska besöka och plantera blommor på våra anhörigas gravar så i blomsterbutiken bredvid botaniserar vi bland alla vackra krukväxter! I min cykelkorg har jag förutom en påse jord kaffetermos och prickigkorvmackor! Det börjar bli riktigt varmt men de höga tallarna silar solstrålarna och ger skugga. Det är framförallt min mammas grav som ska göras i ordning. Hon har nu fått min pappas gravsten eftersom området där den stod ska omprojekteras och alla gravstenar ska bort. Stenhuggaren har gjort en gott arbete och nu finns mamma på ena sidan och pappa på andra. Förenade efter 66 år! Jag gräver och planterar och min vän hämtar vatten och vattnar. Sedan dukar jag upp kaffet på några stolar och så sitter vi där i stillheten länge och pratar. En turistgrupp med guide tittar nyfiket på oss när de går förbi! Ni vet väl att varje söndag ända in i september anordnas guidade vandringar här i vårt kulturarv! Vi cyklar vidare och innan vi åker hem planterar jag en klockljung på min pappas grav. Här är nu bara ett hål men jag fyller med jord och låter ljuslyktan stå kvar. Så många stunder i mitt liv jag varit här, i glädje och sorg. För mig en helig plats.

"Tyresös ljuvligheter..."

Välbehövligt regn! Efter en varm solig morgon öppnar sig himlen plötsligt och det bara forsar ner. Rätt som det är mullrar det till och så lyser solen plötsligt fram och det glittrar och blänker i i trädens blad. Sommarregnets speciella doft av gräs och jord, allt ser så fräscht och nytvättat ut! I går tog vi min vespa ut till Tyresö strax utanför Stockholm. Här ligger Tyresö Slott med anor från 1300-talet med sin vackra kyrka bredvid. Slottsträdgården efter engelsk förebild är stor och vacker, ja överhuvudtaget är naturen här omväxlande med skog, åkrar, sjöar också havet med sina klippor. Inte underligt att dessa natursköna omgivningar lockade de konstnärer som bildade den s.k Tyresö konstnärskoloni med prins Eugen i spetsen. Under sexton somrar mellan 1896 och 1912 hyrde prinsen den s.k "Prinsvillan" och hit kom också skulptörer, författare och målare bla. Richard Berg, Oscar Björck och dansken Viggo Johansen som i en serie bilder beskriver "Tyresös ljuvligheter".  På dagarna var man ute och skissade eller målade och på kvällarna diskuterade man vid de gemensamma måltiderna. Många av prins Eugens mest berömda målningar tillkom här bl.a "Molnet". Allt detta kan man ta del av på Waldemarsuddes utställning av denna tidigare okända koloni.  Inte bara Skagen eller Grez sur Loing hade sina konstnärskolonier utan även Tyresö!

Sommarregn

"Prinsvillan"

Del av Tyresö slott

Längs ut på Notudden mot Kalvfjärden

Notuddens mysiga och goda café!

Nu är sommaren i högform!

Vi blir bjudna till några vänner i Sörmland som har ett veritabelt paradis vid sjön Båven! Vi bilar genom det vackra sörmländska landskapet med sina vetefält och sommarblomster utmed vägrenen och här och där skymtar vackra röda stugor med vita knutar. Himlen hög och klarblå med endast små vita bomullstussar som seglar förbi utan att skymma den värmande solen. Väl framme får vi god silllunch med lilla nubben och sedan dåsar vi i solstolarna, jag med en packe gamla "Svensk Damtidning" bredvid. Varför är det så kul och titta i dem?! Jag tycker ju att tidningen rent ut sagt är medioker med sina smöriga kungaartiklar och de alltid så glada och till synes lyckade hel och halvkändisar som syns på den ena partyt efter det andra. Men något behov måste den fylla. Kravlös underhållning kanske, en stunds tidsfördriv! Svensk Damtidning har tusentals köpare samt alla vi som inte köper den med tittar i smyg hos frissan eller som nu i en solstol på landet! Att kungahuset och dess medlemmars liv och leverne betyder mycket för många förstod jag en gång för massor av år sedan. Jag hade bokat resa för mig och mina söner precis när kungen och Silvias bröllop skulle gå av stapeln. Jag kom i samtal med en äldre dam på ett café och då berättade hon att hon aldrig skulle kunna resa någonstans när något stort skulle ske inom kungafamiljen. Hon kunde allt om den, det var som hon själv var en del av dem. Inget ont i det förstås. När Daniel och Victoria gifte sig smakade jag på den speciella tårta man skapat dagen till ära och tittade på bröllopet i TV. De var ju så fina...Man är inte så olik alla andra som man kanske vill tro... Till slut blev jag dock less på alla glada och välmående människor och tog mig i stället ett dopp i den underbara sjön. Som jag bloggade om tidigare älskar jag sjöar! och det tidiga morgondoppet var underbart. Vattnet alldeles stilla och spegelblankt. Solen nyss uppstigen, som jag, och tystnaden öronbedövande... Nu är sommaren i sin högform!

Det goda rosévinet från Bandol, Provence,  dyrt men gott!