Valborg, häxor, helgon och VÅREN!

I kväll tänds eldar över hela Sverige för att fira vårens ankomst! Vi eldar upp allt gammalt för att bereda plats för det nya och vi sjunger om den sköna Maj, som nu stundar. I hednisk tid trodde man att denna natt red häxorna till djävulen och man tände eldar och förde oväsen för att skrämma bort dem. Kring helgonet Valborg skapades sedan en kult som skulle skydda mot häxor och onda andar. Numera tänker nog ingen på detta utan för oss är Valborg Vårens ankomst, och elden blir symbol för allt nytt som ska spira när det gamla brunnit upp! Några studentmössor ser man inte till längre till (på Skansen kanske och i Uppsala) om det inte är nykläckta sådana! men jag tyckte det var roligt när det begav sig. Förstod inte riktigt varför det skulle vara så fel att bära den just denna kväll...de flesta av oss hade ju kämpat för att få den! Det har regnat lite men just nu har det klarnat upp och solen skiner. Äntligen har "Vintern rasat..."

"Livet är en fest!"

 Jag gillar verkligen att städa efter en fest, i synnerhet om den varit lyckad! och det var denna min vårfest! Att gå där för mig själv och plocka undan, stoppa ner disk i diskmaskinen, slänga rester, städa undan papper  etc och minnas alla fina vänner, alla underbara barn och barnbarn och inte minst all sång och musik, det är toppen! Dessutom var gudarna mig nådig som såg till att vädret var fint, sol nästan hela tiden så att vi kunde sitta ute och äta.  Omgivna av alla vackra blombuketter och blomkrukor sjöng mina älskade en nyskriven sång om mamma som "aldrig har stängt", som alltid är uppkopplad, på gott och ont! så sant och så kärleksfullt.
Jag hade anbefallt vårhatt och en del hade hörsammat detta! Lustigt nog hade herrarna samma typ av hatt! Ni vet vitbeige med brätten och hattband. Lite Skagensvajigt nonchalant. Finaste hatten hade min kära svärdotter Lina och den roligaste min gamla väninna Agnes. Alla barnbarnen stökade runt både ute och inne och våra sängar i sovrummet fick sig en rejält dust!! Vinet flödade, stämningen var hög och jag kände mig ung och ganska vacker faktiskt! Härligt att få vara medelpunkt ibland!

Städa och fixa mat! Vilken underbar dotter!

Vilken födelsedagspresent!

Inte visste jag när jag vaknade i morse att denna dag skulle ge mig mitt livs största överraskning!
Om några dagar firar jag min födelsedag och eftersom jag är av den åsikten att alla födelsedagar ska firas har jag inbjudit till fest! Dock meddelade mig min kära dotter Agnes, som ni vet nu bor i Tromsö, att hon inte kunde komma. Dels är hon flygrädd och dels har hon fått ett jobb och hon kunde inte börja med att begära ledigt på en gång. Det är klart jag förstod, men visst var jag besviken. Nåväl jag accepterade detta förstås även om jag uttryckte för Christer då och då hur ledsen jag var.  I morse säger då Christer till mig, att innan vi far på vår vanliga onsdagsfranska måste vi möta upp en kille vid tåget. Han skulle lämna något som Christer ville jag skulle titta på. Vi tog bilen och när vi kom till Arlanda Expresståg bad Christer mig vänta i bilen medan han kollade om killen kommit. "Jag vinkar till dig och då kan du komma", sa han. Efter en stund gjorde han det och jag gick över till perrongen. Ja, jag tror ni redan gissat vilka som stod där! Agnes och lilla Elsa-Dolly! Jag började gråta, så glad blev jag, kunde knappast fatta att det var sant. Men när Elsadolly kom upp i min famn och jag fick snusa henne i nacken då visste jag att det var sant! Jag fick den bästa födelsedagspresenten jag kan få!

GLAD!

ElsaDolly bakar tårtor till momo!

Mina efterlängtade!

Spara eller Slösa!

Visst minns ni "Lyckoslanten"? Tidningen som delades ut i skolan och som ville uppmana det uppväxande släktet till sund sparsamhet och som det hette i målbeskrivningen "ett målmedvetet handhavande av förvärvade medel". Tidningen gavs ut första gången 1926 och var ett samarbete mellan skolan och Sparbanken, ni vet med eken som symbol. Den innehöll olika artiklar, sagor, visor för barn, men det enda jag minns från min skoltid på 50-talet är serien om "Spara och Slösa" skapad av Birgitta Lilliehöök. Tidningen gavs ut med denna serie ända till 1963 och under 50-talet ansågs den vara den största barntidningen i Europa. Ja, Spara var ju den där präktiga, ordentliga, som alltid är noga med att hålla sin spargris rund och trind, medan Slösa köper kläder och snask och ohämmat slösar med sina pengar till förfång för den stackars grisen som är liten och mager. Spara tråkig och Slösa rolig! Man tyckte nog lite synd om henne också för att hon alltid råkade illa ut och där stod Spara som ett odrägligt dygdemönster.
Säkert är nog att vi har både Spara och Slösa inom oss men det som är så intressant nu när jag tittar på de gamla serierna är att allt var så tydligt och okomplicerat då. Svart och vitt, inga gråskalor, utan rakt på sak! Budskapet går fram. Om du är flitig och sparsam så går det bra, "Envar sin egen lyckas smed" som det stod som motto på första numret! Ja så enkelt är det nog inte... och Lilliehöök förändrade sina flickor efter hand och Spara blir också lite mer hjälpsam mot Slösa, som i serien om hur hon lånar ut pengar till halstabletter för att Slösa ska få slut på sin rökhosta!! ( man kan ju undra vilken årskull man vänder sig till..) Även budskapen följer sin tid!

Första serien 1926

1954 (agan ännu ej avskaffad)

1961(rökningens oskuldsfulla decenium)

P.S Lyckoslanten ges fortfarande ut och kan beställas av skolor och Spara och Slösa har avbrutit sin pensionering sedan 1963 och återuppstått! dock i andra skepnader och med en annan "mamma"!

Cykeltider!

"Får vi cykla till dig farmor" frågar söta S i luren! "Givetvis," säger jag och inser att fr.o m  nu måste jag se till att ha några kakor eller bullar eller varför inte sockerkaka (så länge sedan jag gjorde någon...) i burken.
För det är klart att efter en cykeltur vill man ha saft och kaka! Så kommer de hit en stund och lilla E berättar att kroppen vill bli kliad på! Var någonstans. undrar jag.  I huvudet! Hjälmen kliar! Efter en stund med äppelmust i magen cyklar de hem igen och jag mår gott efter deras lilla besök och får lust att själv ta fram cykeln! Visste ni att cykeln uppfanns i Tyskland redan 1817 men den moderna varianten med kedja och pedaler kom först 1885. När jag växte upp skilde man på herr och damcykel, och det var alltid läskigt om man skulle låna en herrcykel med den höga ramen. Numera är ju de flesta cyklar "uni-sex" som tur är! En gång för massor av år sedan (jag var 12 år tror jag) lossnade min cykelkedja mitt i en backe. I flygande fart for jag nerför utan att kunna bromsa och jag minns ännu hur stenhårt koncentrerad jag var på att hålla balansen. Jag hade änglavakt för vägen korsade en annan väg som jag for över (tänk om det kommit en bil...) och inte förrän i nästa uppåtlut kunde jag stanna. Det var en skrämmande upplevelse så snälla ni, kolla ordentligt att kedjan är okey nu när ni börjar cykla!

Fransk variant!

Det sköra livet....

Det känns tungt just nu. Trots att det är en härlig vårdag..... Det städas och krattas i trädgårdarna, stolar och bord plockas fram och fåglarna kvittrar av lycka i de knoppande träden. Flera närstående både i vår familj och vänkrets har drabbats av det värsta man kan tänka, svår sjukdom som kanske, kanske inte kan botas. Vi vet inte ännu, prover tas och inom en nära framtid ska jobbiga och allvarliga beslut fattas. Så snabbt kan livet förändras, bara från ett ögonblick till ett annat blir allting annorlunda. Det sätter givetvis i gång tankar om ens egen existens. Själv går jag snart in i mitt sjunde decennium, den fjärde åldern, som Patricia Tudor Sandahl kallar den, och jag tänker ofta numera på hur snabbt livet går och hur viktigt det är att ta till vara de dagar man har. Att få vara frisk är så självklart när man är det. Men så händer något och allt det man tog för givet visar sig vara en illusion. Allt liv som nu spirar, allt hopp om sol och värme, all den enorma kraft som livet har och samtidigt denna oförutsedda skörhet. Man kan inte värja sig, tro att det drabbar inte mig utan bara glädja sig och vara tacksam för sitt liv just här och nu.

Borta bra men....

Skönt att vara hemma igen och dessutom är all snön borta i trädgården och snödroppar och krokusar sticker upp sina huvuden! Våren har kommit hit, äntligen! Egentligen skulle vi kommit hem i måndags men vi missade flyget!!! Hur kan det nu komma sig? Ja, ta lärdom! Vi kom ut till flygplatsen i god tid ca 2 timmar innan avgång för att finna att planet var försenat 30 minuter. Vi checkade in och satte oss i vänthallen. Tiden gick och vi kollade på avgångstavlan med jämna mellanrum. Hela tiden"delayed". Vid ett tillfälle såg Christer att planet var ytterligare försenat så vi köpte en kaffe och en sandwich. Småpratade lite och sedan gick jag och kollade igen. Då står det plötsligt "embarquement"(boarding) Jag fattar inte först men rusar fram till några flygvärdar som skakar på huvudet och pekar åt motsatt håll där den andra ingången till gaterna finns. Jag rusar dit, kollar på tavlan jo, det stämmer, ser nr 7 som gate och ropar till Christer att skynda sig. Vi rusar ner och kommer till gaten, står där en stund tills jag upptäcker att det inte är SAS gate utan Norweigan.... Upp igen hysteriskt och då ser Christer att gaten för SAS är stängd. Ni kan ju föreställa er vår frustration...Några flygvärdar försöker kontakta planet för att se om det finns möjlighet att komma med men får till svar att väskorna är redan urplockade och planet håller på att taxa ut. De hade tydligen ropat på oss i hallen, men vi hade inte hört något och vem kan det i en överfull hall med barn som skriker och städvagnar som skramlar runt. Hursomhelst fick vi sedan efter diverse strul boka om och lösa nya biljetter (dyrt!), hämta ut våra väskor och ta oss in till vårt hotell igen. Receptionisten såg mäkta förvånad ut! Sedan satt vi på rummet och försökte reda ut vad som hänt!! Svaret var att planet kört in förseningen och snabbt embarkerat för att komma i väg. Så vi hade inte varit tillräckligt uppmärksamma helt enkelt...Av detta följer, om ditt plan är försenat, lita inte på det utan sitt nära avgångstavlan och kolla var 5e minut! Vi fick dock en kväll till i Nice och på sämre plats hade man ju kunnat hamna!

Tröstpris!