Hemma igen...

"Nu packar jag ner dig i väskan", sa jag till Elsa Dolly när jag packade min väska i morse! Och hon lade sig genast i väskan och efter kom Elin Lykke för hon ville också vara med! De är för underbara och jag saknar dem redan. Innan vi åkte till flyget var jag med på dagis och Elsa Dolly visade mig kåtan som står på gården där man kan sitta inne och mysa och grilla. Den här veckan är utevecka vilket innebär att man är ute hela tiden och gör olika utflykter i naturen. Dock inte för Elin Lykke som tultade in i lekrummet och hälsades med kramar av andra små lekkompisar. Mamma Agnes har packat matlådorna med lite extra matsäck för som ni vet serveras ingen lunch på dagis…bara mackor! Det har varit dåligt väder nästan hela tiden jag varit här men det gör inget! Vi har läst och lekt och njutit av att vara tillsammans, och nu dröjer det inte så länge innan vi ses igen! Julen närmar sig….

Det går bra att titta upp och ner också!

En helg i festens tecken!

TIL-supportrarna samlas!

De flesta av er vet säkert redan att min dotter Agnes sambo Benny är målvakt i Tippeligan i Tromsö.
I lördags var en mycket viktig match…skulle de gå upp i högsta divisionen (motsvarande Allsvenskan) direkt eller bli tvungna att spela ytterligare en match? Alfheim, som stadion kallas var full av supportrar och t.o.m jag som undviker att gå på matcher när jag är här (blir så himla nervös…) var "tvungen" sätta på mig halsduk och sätta mig på läktaren! Hög stämning, musik och hejarklacken i full gång! Det är roligt och man rycks med och jag klarade hela första halvlek. Då stod det 1-0 till TIL. Andra halvlek var jag barnvakt i uppehållsrummet men de sista 10 minuterna satt jag med igen, eller rättare sagt stod jag upp för att klappa händer och hurra eftersom nu var saken klar! Bennys lag gjorde inga fler mål, men resultatet räckte så nu spelar de i högsta divisionen nästa år. Jag gratulerade givetvis, men samtidigt vill jag ge en jättebukett rosor till min dotter, för utan hennes support på alla sätt hade Benny haft mycket svårare att leva ut sin dröm. Jag tänker ofta på det att bakom många proffsidrottsmän står kvinnor som under kanske långa perioder får stå tillbaka med sitt eget liv och sina drömmar.
Sedan var det fest igen! Elsa Dolly fyllde 4 år, något som hon sett fram emot länge (vid
 vilken ålder slutar man se fram emot sin födelsedag??!) och den bästa presenten var "Elsa dockan" ur filmen "Frozen". Vi fick tips av Agnes att hon önskade sig den och det var underbart att se hennes glädje! Sedan såg vi filmen på TV och jag som inte sett den tyckte den var mycket välgjord och jättebra. Elsa Dolly har förstås sett den många gånger så hon sjöng med i sångerna! Dockan sjunger också!  Man trycker på en knapp och så sjunger hon "Let it go, let it go…" Jag har hört den nu ganska mycket kan jag säga!!!

Min fina Agnes...

Vi klarade det!!

Elsa Dolly 4 år!

Vår egen Rapunzel

Födelsedagstårta bakad av pappa Benny

Från värme till kyla...

….dock inte i de många kramarna som väntade när jag kom ut i ankomsthallen i Tromsö! Två små underbara tjejer kom springade emot mig…mormor, mormor!!
Vi lämnade ett soligt och sommarvarmt Nice, efter några sköna dagar med picnic på klipporna nedanför promenade des Anglais och besök på Matisse muséet. Henri Matisse, fransk målare, född 1869 och död i Nice 1954. Museét innehåller en av de största samlingarna av Matisse och sträcker sig från hans tidigaste till hans senaste verk. En av hans mest kända skapelser är målningarna i det katolska dominikanerkapellet kallat "Rosenkranskapellet" i Vence, som han arbetade med under de sista åren av sitt  liv. I början av 1900-talet bildades i Paris Académie Matisse där flera svenska konstnärer arbetade under Matisse handledning, bl.a Sigrid Hjertén och Isac Grünewald. Han började studera juridik men under en längre sjukhusvistelse i 20-årsåldern fick han en målarlåda av sin mor. En konstnär var född!
Nu väntar en vecka med mina kära här vid "nordpolen"! Jag har tjocka tröjor med och i kväll ska vi äta torskrygg med räkor och smält smör! Den bästa fisken och de godaste räkorna finns här!!

På promenade des Anglais!

"The open Window"

Franska kort 10

Jouie! Enjoy!

Hemresan närmar sig med stormsteg…men först väntar några dagar i Nice. Vi städar och plockar undan solstolar och bord, sopar terasserna så gott det går för nu faller löv hela tiden. Vi har haft fina dagar som alltid. Jag har uppskattat lugnet i byarna och på marknaderna. Vi har njutit av verklig solvärme den sista  veckan,  ätit goda luncher och suttit och läst på kvällarna ibland vid brasans sken. Bladen på vinrankorna blir mer och mer roströda, man kan nästa se skillnaden dag för dag, och solen står inte lika högt på himlen och går ner tidigare. Fler butiker stänger för säsongen och snart går hela byn i ide. Det känns bra att åka hem även om  jag kommer sakna vårt liv här men nu längtar jag hem till mina barn, barnbarn och mina vänner! Jag har kallat min lilla serie "Franska kort" och nu visar jag er några riktiga sådana! Inköpta en gång i Paris i en av bouquinistlådorna vid Seine!

Lunch på terassen sista dagen 20 oktober!

Nu stänger vi luckorna! A bientôt!

Franska kort 9

I dag har vi verkligen varit på en stor byfest "La Fête du coing", sommaren sista fest var det någon som sa, och så här mycket folk som vi såg i dag har jag nog aldrig sett i byn tidigare, inte ens under högsäsongens marknadsdagar. Coing, eller som vi säger i Sverige kvitten, är en frukt som ser ut som ett mellanting mellan äpple och päron. Vi har ett träd på vår tomt, dock ganska vildvuxet, men vi har aldrig ätit av frukten. Den är hård och inte särskilt god naturell, men däremot gör man marmelader och geléer av den och vi smakade också på ett dessertvin, som var mycket sött och gott. Den användes också till olika maträtter och efterrätter, då syltade. Vi hade beställt bord på vårt favoritcafé och här åt vi en trerättersmeny med ett par goda vänner och allt innehöll coing! Det var jättegott faktiskt! Smakade mycket bra till ankan som var huvudrätten. Alla restauranger var fulla med matglada gäster och extra bord var utställda överallt. En blåsorkester spelade och barnen hade eget tält där de fick göra ansiktsmålningar och rita; coinger förstås! Sedan blev det parad nere från torggatans början upp till borgmästarens torg! Först blåsorkestern med borgmästaren i täten och sedan "Coing-sällskapet" i sina mycket speciella dräkter.  Och efter alla andra! Uppe på torget delade "Coing-sällskapet" under mycket högtidliga former  ut ordnar (små halva coinger i plast?) till särskilt prominenta personer (förstod inte riktigt men antagligen några som arbetat väl för coingens bevarande och utveckling!) och sedan höll borgmästaren ett tacktal. Nu sjunger de väl snart Marseljäsen tänkte jag men det gjorde de inte. Däremot en annan mycket taktfast sång. Bredvid mig stod en man och sjöng för full hals! Han kunde alla verserna och såg mycket stolt och fransk ut!
Givetvis fanns också en massa stånd med olika coingprodukter och i ett stånd kunde man följa tillverkning av marmelad. Det såg ut som när vi gör äppelmos…
Visste du förresten att coing är en mycket gammal kulturväxt med anor från antiken. Greken Plutarchos meddelar att en grekisk brud ska ha tagit ett bett för att göra sina kyssar mer välsmakande och eftersom coingen också är mycket C-vitaminrik lär världsomseglaren Magellan haft en burk i sin hytt vilket räddade honom från skörbjugg! Och visst är det väl häftigt att man firar en frukt på detta magnifika

sätt!
Kanske har man något motsvarande i Äppelriket?

Det röda är syltad coing

På den fina kudden låg medaljerna!

Borgmästaren håller tal

Franska kort 8

En fågel kvittrar utanför fönstret. Sjunger så starkt och vackert i skymningen. Inte sjunger väl fåglarna på hösten?! Häromdagen flög en liten rödbröstad fågel in i köket. Satte sig uppe på hyllan och tittade på oss. Vi öppnade dörren ut mot terassen och fönstret och efter en liten stund när den flaxat runt lite for den pilsnabbt ut genom dörren. "Det var din mamma", sa Christer. "Hon ville säga hej!" Kanske det, tänker jag. Jag kan ibland känna hennes närvaro här. Hon älskade att vara här och njöt av att sitta på kvällarna på terassen med lite vin och prata. Ska du redan lägga dig, sa hon till mig, (kvällstrött som jag är), men du stannar väl, sa hon lite ängsligt till Christer, och det gjorde han. Och så satt de där och pokulerade och hade trivsamt! Jag saknar henne…och i dag längtade jag efter henne. Att få krama om hennes smala axlar, massera hennes fötter och sjunga för henne. Sakna och längta. Vad är skillnaden? frågar jag mig. Sakna är på sätt och vis svagare än att längta, som uttrycker ett starkare behov av något eller någon…kanske! Det är så intressant det här med ordens valörer. Undra på att det är så svårt att lära sig ett nytt språk.
Jag fortsätter med fågeltemat! Häromdagen när vi åt lunch i byn tittade jag upp mot de enorma platankronorna och där uppe på en elledning satt två turturduvor och gjorde verkligen skäl för namnet! De pussades och kurrade ihop sig och satt länge tätt tryckta mot varandra. Efter en stund flög de ner på marken och pickade omkring fortfarande nära varandra! Kanske var det min mamma och hennes käresta!! Men nu tror ni nog att jag fått pippi!

Franska kort 7

I dag kom "sommarvärmen!" Visserligen har den varit på gång de sista dagarna men i dag när vi vaknade fanns inget frostskimmer i gräset och himlen var alldeles klarblå.  Inga jeans och långärmad tröja idag utan på med shorts och soltopp! Vi for till  den lilla byn Entrecasteaux, en pytteliten by med ett jättestort slott i provencalsk stil, som under 1600-talet fick sin nuvarande form av greve Grignan som var gift med dottern till Madame de Sevigne, en mycket berömd brevskriverska!  Greven skapade också den nuvarande  trädgården  designad av solkungens Versailleträdgårdsmästare André le Nôtre. Här spelar fontäner och här tycker barnen om att springa i gångarna mellan de vältuktade häckarna.
På den pyttelilla marknaden!!(tre stånd, fisk, grönsaker och det nästan obligatoriska paellaståndet!) inhandlade vi en Karl Johan svamp för drygt 3 euros!! Den ska vi steka i kväll i smör och med vitlök! Hemma tog Christer ett pooldopp och jag läste ut en mycket bra och intressant bok av den nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichie "Americanah". Den utspelar sig i Afrika, USA och England och genom de olika personerna får vi i nutid följa  en berättelse om rasism, klass, utanförskap, men också tillhörighet och kärlek. Jag kunde inte släppa boken när jag väl kommit in i den. Den förmedlar en sådan värme, sådan klokskap och jag vill lära mer och läsa mer av dessa afrikanska författare. Chimamanda har också skrivit romanen "En halv gul sol" om Biaftrakriget, också en stark läsupplevelse.
Klockan närmar sig 19 och jag kan fortfarande sitta ute på terassen och skriva. Solen börjar så sakteliga gå ner bakom bergen och jag tror att i morgon blir också en sommarvarm dag! Skickar massor av värme till er!