Och barren varar intill påska!

Så hade vi då vår julgransplundring och detta år var det inte många barr kvar på granen! Men den gick att dansa runt och det är roligt med många barnbarn som skrattar och leker. Björnen sover och Rävens Skratt-Olle är populärast och så långdansen genom huset! Sedan blev det hamburgare och pommes frites som vi friterar i en speciell frityrgryta, mycket uppskattat. Gissa om man är nöjd sedan när alla gått och Elsa Dolly somnat! Några godispåsar glömdes kvar så nu får Christer frossa. Han en riktig godisgris och dessutom firade vi hans födelsedag också!

Min första bloggbok!

Nu har jag gjort min första egna bloggbok!! Häromdagen kom mina skriverier för 2012 från USA i bokform och det var en fantastisk känsla att öppna och läsa dem. Har jag verkligen skrivit allt det här? och tagit alla dessa bilder, många av dem riktigt fina! Jag började i august 2012 och på fem månader hann det bli 112 olika små betraktelser av livet! Trodde först att jag bara skulle skriva den månaden när vi var i Frankrike, men sedan fick jag "blodad tand" och nu kan jag inte sluta....det är så roligt och jag får sådan uppmuntran, så jag fortsätter förstås!

Pulka och snöänglar!

Mössan som Elsa Dolly har hade Agnes när hon var liten!

En underbar vinterdag! Visserligen ingen sol, men det är skönt ändå att komma ut. Vi har varit så sega några dagar men nu pälsade vi på oss och gav oss ut i pulkabacken. Elsa Dolly skrattade åt sin momo som är som en elefant, åtminstone när hon ramlar och ska ta sig upp igen! Så mycket åkande blev det nu inte, för dåligt glid i den myckna snön, men vi lekte kurragömma, "trollade" fram snöfall genom att skaka på grangrenarna och gjorde varsin snöängel! Visst blev de fina!

När skickade du ett brev sist?

Det finns så många spännande små affärer i Paris med de mest udda saker. Ofta finner man dem på små gator eller i de täckta arkaderna, ett slag gallerier, som konstruerades under 1800-talets början för att skydda välbärgade kunder från dåligt väder. Ofta är de dekorerade med mosaikgolv, fresker och andra ornament och man tycker sig strosa omkring i en svunnen tid. Här finns förutom små fina butiker också restauranger och caféer, perfekt för regniga dagar.  En vacker sådan arkad är La galerie Vivienne men det finns många andra också. I en av dem hittade jag denna verkligt udda butik! I fönstret låg en massa brev sorterade i korgar, en för Europa, en för kolonierna och en för kriget. Innanför fönstret såg jag en man som satt och läste ett brev, som han sedan försiktigt lagade. Detta var mycket gamla brev, handskrivna i den där gammaldags sirliga stilen.... jag kunde inte låta bli att gå in och tala med mannen.

Vem köper gamla brev? och läser han alla?. Han var mycket vänlig och berättade att det finns många samlare och det är en otroligt spännande värld som öppnar sig i dessa brev. Alla de känslor som vi människor bär finns i dessa brev... längtan och kärlek, sorg och oro, rädsla och vanmakt, glädje och förväntan...inget är främmande, och han läste alla brev. För 1 euro kunde man köpa ett och jag ångrar att jag inte gjorde det. Gamla vykort har jag köpt, det finns gott om dem lite överallt, men gamla brev att köpa har jag aldrig sett förut. Så fascinerande... alla dessa liv,  hela världar nu borta.

Il pleut sur la ville....

Eiffeltornet!

I väntan på vårsolen

övervintrande skönhet

Den mogna åldern (Camille Claudel)

Victor Hugo (Rodin)

Camille (Rodin)

Rodinmuseet ligger nära Invaliddomen (där bl.a Napoleon är begravd) och är omgiven av en vacker typisk fransk trädgård. Hit åkte vi för att jag bl.a ville visa Christer inte bara Rodins skulpturer utan också Camille Claudels speciella rum. (se bloggen "En passion" 10 dec 2012). Nu visade det sig att hennes rum fanns inte kvar längre utan man hade skapat ett nytt rum som man kallar "Rodins vänner" och där fanns 7 verk av Camille. Så kan det gå....även i museebutiken fanns nästan inget som hänvisade till henne längre bortsett från några böcker. Jag blev mäkta besviken och även om de verk vi fortfarande kunde se berörde mig lika starkt, och så även Christer, så kändes det som att hon blivit undanträngd. Vakten bekräftade också att många besökare, främst kvinnor kanske, tyckte som vi att det var en förlust för muséet. Kanske kommer rummet tillbaka...reparationer pågår i nedervåningen så man får ju hoppas. Rodin är en fantastisk skulptör och den separata utställningen med hans marmorverk och den berömda "Kyssen" visar vilken mästare han är. Men! Camille Claudel spänner i mitt tycke över bredare register och hennes känslighet och innerlighet som så starkt genomsyrar hennes verk kan han inte konkurrera med. Vi promenerar länge i trädgården med alla sina skulpturer och grådiset skapar en nästan trolsk stämning. Bakom skulpturen "Tänkaren" skymtar vi en del av Eiffeltornet och på en stor sockel tronar författaren Victor Hugo, en av Frankrikes stora. De stora männen.... "Il pleure dans mon coeur, comme il pleut sur la ville.... (dikt av Paul Verlaine) ung. "det regnar i mitt hjärta, som det regnar över staden..."

Paris, alltid Paris!

Så är man hemma igen! Tittar ut på trädgården med sin snö och hungriga småfåglar runt fågelbordet. Solen skiner och det är kallt. - 5 grader. I går vaknade jag i Paris på vårt lilla hotell brevid ett mysigt torg. Dags att åka hem igen.....le temps passe vite. (tiden går så fort) Riktiga kulturdagar har det varit, det känns i kroppen och i knoppen! Så mycket intressant och vackert vi sett, så mycket vi hunnit tala med varandra om, sådant som är svårt att hinna med hemmavid. Första dagen hamnade vi på en trevlig restaurang nära museé D´Orsay, impressionistmuseet. Vi avnjöt en härlig bourgougnegryta med ett glas rött vin när vi kom i samspråk med ett par damer bredvid. Ska ni se Hopper sa de. Ni har väl bokat biljetter! Skam till sägandes hade jag tänkt på det men som så ofta inte gått vidare... Ja, då lär det bli svårt för er, sa de. Det är ett fomidabelt tryck på denna utställning, flera miljoner människor vill se den. Jag greps av lätt ångest. Skulle vi nu inte komma in? Kan inte vara möjligt sa Christer, vi far dit genast och skippar D´Orsay för dagen.  Det duggade lätt när vi tog en taxi för att fort komma fram och mycket riktigt när vi kom fram var det inte bara en kö, utan tre! En för gruppbeställningar, en för bokade biljetter också en för optimister! Där fick vi ställa oss. Nu blev det inte så farligt i alla fall. En duktig klarinettist spelade vacker musik och det var ganska trivsam stämning i vår långa kö. Väntans gemenskap!  Då och då släppte vakterna in några få av oss, men när det gått någon timme och ingen blivit insläppt surnade vi till och buade! Dessutom övergick småduggandet till regn och vi som inte hade paraplyer försökte smita in under andras.

Sist i kön

Gjorde väntan lättare!

Efter 2 1/2 timme kom vi dock in och det var värt mödan! Ett helt konstnärsliv presenterades och det på ett mycket pedagogiskt sätt. Jag nämnde förut att Edward Hopper (1882-1967) var amerikan men han vistades ett flertal gånger i Paris där han tog starkt intryck av impressionisterna, bl. a Degas. Han försörjde sig i början också som illustratör innan han kunde leva på sin konst. Förutom oljemålningar målade han också akvareller och gjorde en del grafiska blad där han trots den gråvita färgskalan fick fram olika nyanser av ljus; ljuset och dess skiftningar som betyder så mycket i alla hans tavlor. De senare årens bilder,  som också är de mest kända, föreställer ofta människor i urban miljö, som inte har någon egentlig kontakt med varandra. De har som stannat i ett ögonblick, som de väntar på något... Tavlor som väcker många tankar och jag hade gärna stannat upp lite längre framför flera, men trycket från folk runt omkring var stort. Jag får i stället försjunka i den digra katalogen som vi köpte!

Nighthawks

Chop Suey

Couple drinking

Paris nästa....

Detta hus inspirerade till filmen "Psycho!

I morgon far jag till Paris på några dagar. Vi ska bl.a se en stor Edward Hopper utställning på Grand Palais. Amerikanen Edward Hopper är en av mina favoriter då det gäller konst och det ska bli otroligt spännande att få se så många av hans verk. Detta innebär att jag inte kommer att blogga på några dagar, men jag återkommer med lite Parisluft! A bientôt!