...skriver Dan Andersson i en dikt. Det finns något vi inte kan se, fysiskt ta på men som kan förnimmas i vindens sus eller i regnets smattrande.
Jag vaknar av dessa ljud och plötsligt börjar jag tänka på min pappa. Han dog vid den här tiden för 74 år sedan. Jag var 4 och ett halvt år då och jag minns...Han mådde dåligt efter en olycka, satt på sängkanten och ramlade plötsligt baklänges. Mamma skrek...jag ser hur hon håller en spegel över hans mun och den är blank.
Men det är inte det som fyller mig i dag utan den plötsliga känslan av hans närvaro. Jag ligger under vårt sköna kinesiska täcke och känner att han finns här hos mig. Omsluter mig på ett sätt som ger mig ro och trygghet och jag känner att det finns absolut inget att vara rädd för.
Jag tror på skyddsänglar. Jag har tre! Min pappa, mamma och min älskade farmor. Vilken rikedom! I dag ska jag tända ljus för mina änglar. "Det finns något bortom bergen..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar