Tänk att jag har en son som är 50....

Så har då min äldsta son fyllt 50 år! I går stor fest med familj och vänner, god mat och dryck och sång och dans....allt som skall till för att ha en lyckad fest. Minns förstås min egen 50 års fest. Då i Margaretaparken i ett tält som vi fått låna av Enskedespelet som då hade teaterföreställningar där.
Att fylla 50 är något alldeles speciellt. Tänker på den berömda ålderstrappan där 50 är allra längst upp och sedan börjar det gå nedåt så sakteliga.... Numera säger man att 50 är det nya 40 etc. Sant är att vi generellt lever längre och mycket av de ålderskrämpor som vi drabbas av finns botemedel för och inte minst har fyrtiotalisterna med sitt aktiva liv högt upp i åldrarna präglat synen på åldrandet. Att bli 100 år är inte heller längre så ovanligt.
 Det jag minns att jag tänkte är att plötsligt skymtade horisonten...en känsla av att livet trots allt är ändligt och även om det förhoppningsvis fanns många år kvar att leva så kom tankarna om att stanna upp lite, reflektera över vart jag var på väg...

"Le temps qui passe" Nathalie Decoster

Det var också då som jag några år senare lämnade mitt lärarjobb och startade min bokhandel.
Jag hade förmånen att precis i rätt tid få pröva på något nytt och det visade sig bli 10 underbara år som fortfarande förgyller min tillvaro och alltid kommer göra det!
Nu sadlar min son också om, helt rätt, och möter nya utmaningar i ett nytt jobb! Jag är mäkta stolt över honom och tänker att viktigt i livet är att våga följa sin känsla, våga bryta ny mark och tro på att  man kan förändra!

Min underbara son och jag!