"Åh ni fantastiska kvinnor..."

Vad kommer du ihåg om Hedvig Charlotta Nordenflycht? Ja, jag minns inte så mycket men igår på senioruniversitets föreläsning om henne kommer jag ihåg att hon skrev en dikt "Över en hyacint" en dikt om sin olyckliga kärlek.
Men hon var så mycket, mycket mer! Ansedd som Sveriges första feminist, en av samtidens främsta poeter och kunde som en av de första kvinnorna försörja sig själv på sitt skrivande!
 Född  1718 i Stockhom, självlärd eftersom hennes pappa inte bekostade hennes utbildning och sedemera enda kvinnan i sällskapet Tankebyggareorden; med egen litterär salong och otaliga inlägg och artiklar i tidens samhällsfrågor inte minst i vad avser kvinnans ställning och rättigheter. Hennes debutbok blev en succé " Den sörjande turturduvan" som tillkom efter hennes andre makes död. Hon gav sig i polemik med Rosseau som hon beundrade men vars kvinnouppfattning hon starkt ifrågasatte i verket Fruentimrets försvar 1761, två år innan hon avled, endast 45 år gammal.

En annan att beundra denna dag är fransyskan George Sand (alias Aurore Dupin) som jag skrivit om tidigare. 1800-talets starkt lysande stjärna som med sina romaner kämpade för inte bara kvinnans rättigheter men också för de mindre bemedlade och utsatta.  Även här minns nog de flesta bara att hon gick i manskläder och hennes kärlek till Chopin...kan man säga att det är typiskt!!? Att hon var en av sin samtids viktigaste kulturpersonligheter är det inte många som kommer ihåg idag.

Treklöver anno 2017! Bakelser med kvinnodagens nyblivna 9-åring!

Så många kvinnor att minnas, att beundra, att dra fram i ljuset. Detta gör Lina Thomsgård i sin nya bok där 51 olika författare valt ut en kvinna som de särkilt vill dra fram ur historiens mörker. En del namn känner jag igen andra inte, men här får du möta spännande och intressanta kvinnor från alla delar av världen,  ja, så långt som 9000 år tillbaka! Barumskvinnan som man från början trodde var en man förstås!, Lili Elbe, som genomgick den första könskorrigeringen och vars exfru Gerda Wegener nu har en utställning på Millesgården.
 Själv fascineras jag av Sarah Baartman född 1789, en Khoisankvinna från Sydafrika som tydligen hade en enorm bakdel och som fördes till London där man anordnade utställningar med henne. Hennes artistnamn var "Hottentott Venus" och hon sattes t.o.m. i bur för att alla noga skulle kunna studera denna, som man sa, översexuella kropp. Hon fördes även till Frankrike och här avled hon 1815. Dödsorsak okänd...men hennes skelett, hjärna och könsdelar samt  avgjutningen av bakdelen fanns sedan till beskådan  i 160 år i Paris på Museé de l`Homme.
En fruktansvärd berättelse och övergrepp på en kvinna, som föll mer eller mindre i glömska men 1995 krävde Nelson Mandela att hennes kvarlevor skulle återbördas till Sydafrika. Det tog sin rundliga tid men efter 192 år i Europa återvände Sarah till sitt hemland och fick en stor begravning och även en minnessten upprestes.  Platsen har blivit en symbol inte bara för de orättvisor som Khoisanfolket fått utstå utan också för kvinnor och andra sårbara grupper inte bara i Sydafrika utan i hela världen.