Man kan gå med hög kilklack om man tar det lugnt!!

Vi har ett fågelbo på taket! Föräldrarna pilar fram och tillbaka och det piper oavbrutet under takpannorna! Hej på er, säger jag när jag går förbi, för fågelspråket måste vara universellt tänker jag. En del av min egen familj har nu åkt och vi har några dagar ensamma innan nästa gör entré! Mår du bra mamma, frågade min son i går…en direkt fråga som överrumplade mig. Det är klart jag mår bra... Hur kan jag göra annat, jag som är så priviligerad. Får vara på denna underbara plats, har familj och vänner, kort sagt inget saknas mig egentligen. Och ändå berörde frågan mig. Tog tag i något som jag har svårt att riktigt identifiera. Småkrämpor som de flesta av mina vänner, tröttare och vill gärna slumra till framåt tretiden och tycker dagarna går så väldigt fort…saker som förr kunde roa mig, gör det inte längre och jag har blivit mer sparsmakad när det gäller ytligt umgänge. Kanske håller min livsväg på att ta en ny riktning…Jag ser framför mig hur jag går på vägen och nu står framför ett vägskäl där jag så sakteliga börjar ta av åt ett nytt håll…

Foto Pierre Gable (från en utställning i byn Aups)

En som berättar om detta är min bloggvän Eva Swedenmark i sin nya bok "Om ni inte börjar leva gör jag slut". Fyra kvinnor 60 plus bestämmer sig för att vägra vara osynliga, tar tag i sina drömmar och hjälps åt att förverkliga dem! Lite"Sex and the City-känsla" fast med mognare kvinnor... Jag följer med på båtfärder, öppnar låsta väskor och dörrar  och dricker bubbel i sammetsfåtöljer på lyxhotell på Rivieran. Hittar kärlek som troddes vara förlorad… en härlig, inspirerande bok som flyter lika lätt som drinkarna vännerna intar. Klokt och insiktsfullt berättar Eva om hur vänskap och lite "jäklar anamma" kan förändra och förvandla lite gnälliga och missnöjda "tanter" till häftiga och modiga kvinnor!
Själv köper jag svartprickiga skor med egentligen alldeles för hög kilklack... men ska här förändras

så ska det!!