onsdag 9 september 2015

"Låt oss ej förstummas…

målning av Vera Nilsson

…i denna mörka tid" sjöng Lena Granhagen till Theodorakis musik på 60-talet. Då var det bl.a  diktaturen i Grekland som gällde och hur ön Leros med sitt beryktade fängelse blev symbol för förtryck och tortyr. Då flydde människor, som senare också människor från Chile och vi välkomnade dem till vårt land.
Och nu…man kan ju inte mäta lidanden, men det som sker nu är så fruktansvärt att det är svårt att ta in. Att fly för sitt liv, att lämna allt man har kärt, kanske gamla föräldrar som inte orkar följa med, att bära på sina barn som gråter, att tvingas betala korrupta människor pengar för att få en plats i en gummibåt eller i en lastbil…att tvingas gå på en motorväg där ingen räcker ut en hand med en brödbit eller en vattenflaska…hur lågt kan vår medmänsklighet, vår medkänsla sjunka?
Nu kanske äntligen något händer och jag tror att det är viktigt att komma i håg att de allra flesta människor vill gott, vill hjälpa och det är dessa krafter som vi gemensamt måste stödja var och en efter sin förmåga. Miljontals kronor har samlats in och det är bra, men nu är hög tid för våra politiker att agera, att inom Europa ta ett gemensamt grepp och ansvar för det som sker.
Det har varit svårt att blogga…känns förmätet att skriva att jag sitter ånyo på min franska terass i sommarvärmen när så mycken sorg och många tragedier sker i min omvärld. Jag talade med en bekant här om hur han tänker, och han var av den åsikten att man måste gå till roten med det onda. Det vill säga med militär gå in för att få ett slut på krigen. Jag har hört flera som säger detta, men som vi vet ger det sällan ett bra resultat, det har ju historien visat. Nej vi måste lita till vår gemensamma förmåga att känna empati och solidaritet, för det kunde ju vara vi som gick där på motorvägen…..så " låt oss ej förstummas, låt oss ej förtröttas i denna mörka tid".

2 kommentarer:

  1. Fint skrivet finaste mamma❤️ kramar

    SvaraRadera
  2. Längtar efter dig min älskade Tobbe nu när jag sitter här i soffan vid poolen och solen håller på att gå ner bakom Bessionberget,,,,kraaam mamma <3

    SvaraRadera