"Jag står i skuggan av en stövel…"

Känns svårt att skriva om barnbarnslycka och snögubbar efter de sista dagarnas fruktansvärda händelser i Frankrike. Har som säkert de flesta följt mediernas beskrivningar och analyser och bilder som skapas i mitt huvud av hur fruktansvärt det måste ha varit med dessa instormande "galningar" som hejdlöst skjuter omkring sig, dödar,  tar gisslan  och den skräck och ångest som detta måste medföra. Jag vet ju att det händer hemska saker hela tiden i världen men ju närmare det kommer oss ju mer påtagligt känns det.
 Var härom dagen på Stadsteatern och såg pjäsen om Karl Gerhard. Känns nu mer aktuell än någonsin. Karl Gerhard, en orädd estradör som på fyrtiotalet under brinnande världskrig modigt gisslade nazismen och den svenska eftergiftspolitiken i sina revyer och kupletter.  I hans revy "Gullregn" 1940 förbjöds kupletten "Den ökända hästen från Troja",  av myndigheterna men "hästen" med sina provokativt klädda dansare var kvar hela speltiden dock hästen med munkavle och där Karl Gerhard i stället för sången läste upp lagparagrafen som förbjudit den. "Jag står i skuggan av en stövel…" skrevs redan 1933 då som en skarp kritik av judeförföljelserna.
 Och nu med vår tids ökande främlingsfientlighet, motsättningar mellan olika grupper, religiösa, politiska, osäkerheten som många känner inför ökad arbetslöshet, särkilt för de många unga som inte kommer in i arbetslivet, som har svårt att få egen bostad…ja, jag behöver inte räkna upp alla problem som finns runt om oss…Visst har det väl varit så förr också tänker jag, "inget är nytt under solen", men kanske är det ändå svårare nu…det är som vi här i Sverige nu vaknat upp,  en slags naiv oskuld försvinner;  tanken att vi kan hålla oss utanför, vi behöver inte bekymra oss…och det onda sprider sig så fort och så förskräckligt lätt. Vem kan egentligen hindra någon som vill ont, skada?
Det farligaste nu, tror jag,  är rädslan… rädslan att inte våga skriva, säga vad man tycker, teckna, måla och ifrågasätta makten i alla dess skepnader  som  den drabbade satirtidningen Charlie Hebdo gjorde.
 Allt gillar jag inte,  jag kan ibland ifrågasätta avsikten med det man gör,  men rätten att uttrycka sig kan aldrig ifrågasättas, och definitivt inte mötas med våld och terror.

Och efter dessa tunga funderingar återgår jag till framtidstron och  glädjen i livet!

Mina fina snögubbar!<3<3<3