tisdag 16 december 2014

Tankar kring julklappar….


Vaknar vid 2 tiden. Katten ligger på bröstet och jag nyser. Det är Benny och Agnes katt som är inneboende hos oss medan familjen lögar sig i Thailands sol! Det är en fin och snäll katt, gör verkligen inte mycket väsen av sig men ack så varm att ha i sängen, som en kamin. Kanske är det därför jag vaknar…Tankarna far hit och dit. Om en vecka är det julafton och alla julklappar är inte klara, och om detta "bråkar" vi varje år jag och min man. Han tycker det är så onödigt med alla dessa klappar, att ge till de som redan har allt…och jag håller med, men samtidigt är det ju så roligt att få ge något till sina kära…och roligt också att få ett paket. Vi har ändå infört begränsningar...alla vuxna köper ett paket för en viss summa  som vi sedan lägger i en säck och lottar ut.  Sedan blir det förstås klappar till barnen. Hur länge får man räknas som barn? undrar min vuxne son som gillar klappar! Jag är ju ditt barn?!
Vi ringer runt och frågar föräldrarna vad barnen önskar sig. Inget särskilt säger de…presentkort kanske på kläder…pengar…Visst är det något absurt med det hela. Jag skulle helst bara vilja gå omkring på stan och så plötsligt se något och tänka, det där skulle jag vilja ge till honom/henne… Varför gör jag inte det då? frågar jag mig. Slutar upp med att fråga? Ja, detta är frågan! Vad hindrar mig? Att barnbarnen ska bli besvikna kanske…jag vet ju att paketen från oss ofta har en särskild dignitet. Vi har skämt bort dem helt enkelt.
En bok till alla köper jag i alltid i alla fall. Det sitter i sedan bokhandelstiden. Det är i sig ett roligt inköp. Att klura ut om den här boken ska passa just den personen. Inte så lätt när flera av dem nästan aldrig läser frivilligt!! Så finns ju spel förstås, biobiljetter…tyvärr är musik inte längre aktuellt nu när man kan koppla upp sig på sin iphone. Vilka lyxproblem!
Skicka pengar för en god sak. Det brukar vi också göra. I går berättade min väninna att hon skänkt flera tjocka tröjor till en kvinna som alltid sitter och tigger utanför hennes mataffär. Hon har fått en särskild kontakt med henne och så har hon en granne som har det knackigt som hon också bistår ibland. Fint tycker jag. Som matbutiken någonstans ute i landet som beslutat servera frukost till tiggarna fram till jul.
Att dela med sig av sitt goda….
Hur tänker du kring detta med julklappar? Skulle vara roligt att få ta del av dina tankar!

4 kommentarer:

  1. Jag är ju också ditt barn! ;) Puss

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag vet! Det är ju det som gör det så komplicerat!!!:)) PUSS

      Radera
  2. Jo jag har ju också barn som älskar julklappar. Och jag älskar att ge bort klappar. Och att få klappar. Jag vandrar runt på stan och följer mina infall. Alla får klappar hos oss. Kärleksfullt utvalda. Vi öppnar långsamt och njutningsfullt undrar glada rop och tittar noga på allt innan någon får öppna nästa.Många hårda bokpaket men mjuka också. Innan dess äter vi en fruktansvärt god julmiddag (alltför lång tycker Milton). Milton har gjort egna klappar, omsorgsfullt. Kan tyvärr inte avslöja vad det är än. Jo jag vet Margareta, jag har samma funderingar om överflöd som du. Men men ....

    SvaraRadera
  3. Oh vad det där låter härligt avspänt! Följa sina infall…det är precis det som jag skulle vilja göra! Just kärleksfullt utvalda…fint sagt! Ger mig ny energi inför dagens julklappskompletteringar! Undrar vad Milton ger sin älskade farmor? :))

    SvaraRadera