"Tordyveln flyger i skymningen…"

Mitt i sommaren, med dessa sköna dagar,  nås vi av beskedet att vår svårt sjuka vän nu somnat in.

Vi får beskedet när skymningen sakta sänker sig över vår dal och kvällsbrisen skänker svalka. Jag har svårt att ta till mig att han nu är borta. Det känns overkligt och vi sitter länge tysta. Agnes hämtar ett ljus som vi tänder på den terass där vi tillsammans med honom och hans hustru åt goda middagar och diskuterade livet för några år sedan. Känner mig så tacksam för att denna resa blev av. Ni vet, man talar ju ofta om vad man vill göra och sedan blir det inte alltid så. Men nu blev det av och vi hade som vanligt jättetrevligt tillsammans. Plötsligt smäller det till på golvplattan bredvid oss och där landar en stor svartglänsande tordyvel. Den är så vacker och sitter där alldeles stilla och nu vet vi att vår vän landat helbrägda på den plats där all oro, ångest och smärta är slut. Där det bara är ljus och vila.

Vi får trösta och hjälpa varandra och med våra minnen håller vi honom levande och nära.