Som fåglarna drar vi söderut….

Svårt att sova i natt….Dels var jag upplivad efter körsången i går men också lite resfeber inför vår stundande resa! Väskorna är packade, solglasögon, baddräkt och täckjacka finns med samt myggspray!"Resekorten" kommer senare och då hoppas jag på att ha sett High five!!
Pelagonierna är intagna men hortensian får stå kvar ute. Blommar så vackert och i gräsmattan tittar en liten viol fram!! Annars andas hela trädgården stillhet. Nu slår allt sig till ro, men vi laddar upp för  förhoppningsvis några sköna sommardagar! Vi hörs!

Jag är en varm korv!!

I natt har jag legat som en varm korv! Raklång på rygg i mitten av sängen och med två små varma bröd på sidorna. Elsa Dolly och Elin är mina korvbröd och det är så mysigt att krypa ner i sängen med dem!
Morfar får sova i gästrummet och vi stänger dörren så att vi inte hör hans snarkningar…
Sedan läser vi om Zackarina och Sandvargen och medan jag läser somnar Elin. Elsa Dolly vill att jag ska sjunga, så jag sjunger alla mina godnattvisor och jag hinner knappt sluta innan även hon sover. Nu ska jag gå upp, tänker jag, och få en stund för mig själv, men av detta blir inget! Det är så varmt och gosigt så jag ligger kvar och somnar förstås.
På morgonen leker vi att vi är katter och sedan ser vi filmen om Lady och Lufsen, både 1an och 2an…
Ute är det grått och trist men morfar gör en brasa och jag steker pannkakor! Denna gång tar jag rågmjöl av misstag, chansar på att det ska bli ok om jag blandar i vetemjöl, och det blir faktiskt jättegott!
Är det inte sådana där små misstag som ibland skapar nya innovationer!!
Föräldrarna kommer och hämtar,  och så plötsligt blir allt så tomt och tyst. Skönt också, men jag längtar redan till nästa besök!

Hösttankar inför ålderskrämpor och kärlek

Vi möts över en bakad potatis väninnan och jag. Hur har du det, frågar jag. Jag trivs inte i Vasastan säger hon. Jag längtar tillbaka till Söder, Sofo som det kallas numera. Hon har bott där länge i en liten lägenhet på en lugn gata men när kärleken kom in i hennes liv blev det ganska snart flytt till en bostadsrätt.  Det är svårt att bryta upp, svårt att anpassa sig när man levt ensam länge och definitivt svårt att omplacera sig i en annans hem. Men kärleken övervinner allt som bekant och nu söker de också efter annan bostad…på Söder! Jag förstår henne! Barndomens gator här lever i mitt minne och jag känner mig alltid hemma när jag kommer dit.
För övrigt då, frågar jag. Trist att bli gammal, säger hon. Jag har fått besvär med ett öga och nu har jag dessutom svårt att lyfta ena benet när jag ska ta på mig skor. Vi börjar skratta båda två. Jag har fått ont i ljumsken, säger jag, det värker inte men är ömt när jag trycker. Vi talar om kroppens gradvisa "förfall", "allt dras mot jorden", sa en kollega en gång och det verkar stämma...
Vad många rynkor du har mormor, säger barnbarnet…och vissa dagar är det inte roligt att titta i spegeln… men vi är rätt nöjda ändå väninnan och jag  när allt kommer omkring och vi lämnar ämnet för mer upplyftande samtal!

Har haft en höstvecka uppe i vårt hus i Dalen. Morgnar med dis och dimma men även klarblå himmel;
solvärme på terassen och värmande brasa på kvällen. Här är så tyst och lugnt. Naturen i all dess färgprakt ger ro i själen och för några dagar kopplar vi bort allt det hemska som händer i världen.

Göran Lundvalls underbara uggla vakar över Dalen

 I huvudet klingar Tove Janssons "Höstvisa";
"Skynda dig älskade, skynda att älska, dagarna mörkna minut för minut,
Tänd våra ljus, det är nära till natten, snart är den blommande sommaren slut"

Höstens vemod... men i sista versen finns de tröstande orden

"en enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra…"

Än finns det fjärilar!

Sensommarvärmen håller i sig! Vilken tur för Enskede marknads och festdag! Så mycket stånd har jag aldrig sett förut; ända bort till tunnelbanan sträcker sig bord med allehanda ting! Kläder i mängd, leksaker, böcker, småpryttlar och givetvis olika godsaker i form av saft och sylt. Är man hungrig finns varmkorv och varma mackor liksom kaffe både i bageriet men också i den lilla parken. Underhållning med körsång från Enskede teaterkör och barnen hoppar i den lilla gummiborgen med stor förnöjelse! Det är som att vara i en liten småstad. Jag hälsar till höger och vänster! Stannar till ibland och pratar med någon som saknar bokhandeln och gör inte jag det också? Nej, faktiskt inte! Det var en guldtid i mitt liv och jag minns den med stor tacksamhet och glädje men nu är den förbi och jag har gått vidare.
Jag köper inget (till dödsboet som Christer brukar säga…) inte så lätt heller när man går runt med tre små flickor som vill titta överallt och där någon kan försvinna rätt som det är!

 Det är en härlig stämning och vem är inte glad när man kan gå barbent och i topp!

Dagen efter festar jag rejält med dottern! Vi går på Mamma Mias grekiska taverna (Tyrol) njuter av god grekisk mat och den proffsiga showen (där min vän Anki är leading star), musiken ( inte bara ABBA) och så dansar vi!! Oh vad jag tycker om att dansa ibland, så härligt befriande…varför gör man det inte oftare?!

Vackra kvinnor! Agnes och Anki<3

Skördetid i sensommartid!

Ljuvliga sensommardagar…vi dricker kaffe i trädgården och njuter av solvärmen; Det känns som sommaren säger ett sista farväl d.v.s Far väl, ta hand om dig nu när höstmörkret och kylan närmar sig och minns att jag kommer tillbaka! Trösterikt!
För övrigt tycker jag om hösten men nu är det " Här och Nu" som Christer ofta påpekar!
Det är också skördetid…svamp och bärplock, dock ej för mig, däremot borde jag ta till vara alla våra äpplen…det verkar vara ett oerhört rikt äppelår i år! Tittar lite avundsjukt på grannens äppelträdsfria tomt…men å andra sidan så vackert det är på våren med äppelblom!!

Jag dövar mitt dåliga samvete och  går på Bondens marknad i stället!  Nu sist i Dalarna, i Leksand, där jag tillbringar en week-end tillsammans med några andra kvinnor hos min vän Pia (Hon som haft en klädbutik här i Enskede en gång i tiden). Nu bor hon permanent i en liten by där hon öppnat "Pirjo Blå" och ni som känner henne vet hur duktig hon är på att skapa inspirerande vackra miljöer, och kläder!

Nu strosar vi runt bland gamla fäbodar och hus där det är uppdukat med alla naturens gåvor, safter och syltburkar, hemodlade grönsaker trängs bland blommor och hemvävda mattor, träslöjd och keramik och jag hittar ett par fina hemstickade handledsvärmare. Det bästa som finns när man är frusen!

Sedan åker vi ut till Hildasholm med sin stora naturpark. Det pampiga huset byggdes av Axel Munthe (skapare av San Michele på Capri) till hans engelska hustru Hilda och deras två söner. Här vistades hon under sommarmånaderna medan Munthe själv tillbringade sin tid på annat håll...

Numera är huset ett museum som tyvärr var stängt men som jag gärna vill besöka en annan gång. Men i en del av trädgården stod Göran Greider, författaren och debattören, och pratade om just trädgårdar men med en rödaktig vinkling…förstås! Roligt och tänkvärt! En bok om just detta kommer ut i höst och den vill jag läsa. Jag gick fram till honom efteråt och kunde inte låta bli att säga, "Jag gillar dig faktiskt mer och mer…" och då skrattade han så gott och så köpte jag han senaste diktsamling "Och dagarna är som små sekler" som jag hört mycket gott om.

På kvällen dukades det upp i det vackra orangeriet och vi åt en jättegod paj som ni får receptet till här!
För enkelhetens skull kallar jag den Pias Paj!

Täck en pajform med utkavlad smördeg (kan köpas fryst)
Täck med smörstekt svamp , kantareller eller champinjoner
Strimla rökt skinka och täck över,
Lägg skivade tomater på allt,
Strö rikligt med god, smakrik ost ovanpå alltsammans och avsluta med ett smördegslock
Pensla med ägg
In i ugnen ca 235 gr
ca 15-20 min till locket blir gyllenbrunt

Jättegott med rödvin till!

"Mon cher enfant"

I går tog vi farväl av Christers mamma. Hon blev 89 år och levde in i det sista fullt ut, klarade sig själv trots diverse krämpor och klagade aldrig. Det blev en fin och stämningsfull ceremoni i det lilla Skogskapellet på Skogskyrkogården.
Bland alla papper hittar så Christer ett litet brev från sin pappa. Han växte aldrig upp med honom, visste knappt vem han var då jag träffade honom. Av någon anledning som vi aldrig fått klarhet i talade aldrig Christers mamma  om honom och det enda Christer visste var att han var fransman, att han kommit hit under kriget och jobbat hos Christers mormor. Christer har något minne av att han träffat honom som liten men inget mer. Jag blev givetvis nyfiken när vi träffades och det blev början på vårt franska äventyr som slutade med hus i vår franska by och släktingar i Marseille!
En halvbror dök också upp, som tyvärr dog efter några år och det visade sig också att Christers pappa, som dött i tuberkelos 1956 (då var Christer 11 år….), var begravd på Skogskyrkogården nära min pappa.
Brevet är skrivet på franska för att Christer ska veta att hans pappa är fransman,  och det andas kärlek och längtan och en vetskap om att Christer kanske inte får läsa brevet förrän senare i livet och då ska han veta att han finns där för att hjälpa Christer den dag han behöver det. Under tiden ska han vara lydig mot sin mamma och göra som hon säger men samtidigt tänka på sin pappa som älskar och tänker på honom så mycket.
Nu först kom det fram till adressaten… vemodigt och sorgligt men samtidigt trösterikt att där fanns trots allt en pappas kärlek och goda vilja.
Nu är båda borta och vi önskar dem båda ro och vila.

En härlig skärgårdstur!

Nassa, Björkskär, Svenska Högarna….namn som likt poesi trillar fram ur sjöfartsrapporterna på P1! För de flesta enbart ord, för många verkliga öar där man kanske är bofast eller sommargäst!
 Vår stockholmska skärgård med drygt 24.000 öar, ett paradis för stockholmare och turister, och numera kan man ju ta sig nästan var som helst antingen med egen båt eller olika turbåtar och det sistnämnda var precis det vi gjorde i går jag och Christer! Lunchbåt med "Storskär" med stopp bl.a i Vaxholm, en tur runt Rindö och sedan tillbaka igen.  Ingen lång tur, men härligt att komma ut på glittrande vatten och fortfarande vackert grönskande öar. "Storskär" byggd 1908 och med i stort sett intakt inredning!

, 

 I den vackra matsalen med sina boaserade väggar och bord åtnjöt vi förstås,  efter toast Skagen (som vi delade på) ångbåtsbiff, ett måste enligt mitt sätt att se! Väldigt vällagad med lök som smälte i munnen och en sås att lustfullt pressa potatisen i!! Rödvin förstås, ska man festa, så ska man! Utanför fönstret gled öar, kobbar och skär förbi, en del med riktiga grosshandlarvillor, andra med röda stugor med vita knutar, men här vet jag också att det finns rum för vanliga dödliga om man bokar de vandrarhem som
finns att tillgå, även långt ut i havsbandet. Vi lyckades pricka in rätt dag också! Klarblå himmel och sol!
Varför utnyttjar vi inte detta mer tänker jag? man behöver ju inte lyxa till det jämt utan en picnickorg kan vara väl så bra och dyrt är det inte. För oss två kostade resturen 200:- och då var vi ute i fyra timmar med möjlighet till stopp i Vaxholm. Det här ger verkligen mersmak! Inte bara på tallriken!