onsdag 3 april 2019

En lat dag! Med fantasins hjälp kan jag vara och fara överallt...

Längtar efter vatten....
I dag blir en LAT dag! I natt kom det första regnet, och i morse när jag kom ut på terassen var sittdynorna på stolarna (som jag givetvis inte tagit in) dyblöta liksom de kvarglömda sandaletterna. Det efterlängtade regnet...men även om det hänger i luften vill det inte få till sig riktigt; här skulle behövas en riktig rotblöta i flera timmar, ja, dagar. Jag behöver inte göra någonting...Christer åker in till byn och handlar bröd och jag gör i ordning frukosten. Kokar vatten till te och kaffe. Christer vill ha te och jag tar Nescafé med mjölk. Två smörgåsar med något pålägg till mig (äter aldrig smör på mackan här) och Christer tar sina plommon! Ibland vill han ha en skorpa med ost och marmelad men för det mesta inte. Nu har vi dessutom introducerat ett glas med bikarbonat till frukostritualen, smakar som skurpulver. men lär, enligt en god vän, vara mycket effektivt mot den halsbränna som kommer då och då. Sedan tittar han på nyheterna på SVT play och jag brukar läsa....I dag går jag  tillbaka till sängen. Kryper ner under vårt kinesiska sidentäcke (ett väl investerat köp när vi var i Kina...) värmer eller svalkar alltefter väderleken! Tittar ut genom fönstret, ser toppen på vårt nedklippta mullbärsträd, inte så vackert nu, men det kommer bli, och den grådisiga himlen. Det är så tyst  här. Det är som om naturen håller andan. Tystnaden tar min kropp i besittning. Det är vila i den. Det gör i inte ont någonstans,  som kroppen är i total harmoni. Jag vet att det är en schimär, för så fort jag reser mig upp så finns småkrämporna där med stelhet i rygg och nacke...men de där stunderna av total vila är oskattbara.
Farmor eller mamma? Både ja och nej!!
Jag känner att jag behöver mer vila nuförtiden. Har som Skalman en liten sovklocka som plingar till framemot tre halv fyra  på dagen och jag tillåter mig numera att slumra till...men det har suttit långt inne. Så gjorde ju farmor och min mamma...klara ålderstecken... Det är samma sak när man ska träffa vänner. Numera blir det sällan kvällsmöten, nej eftermiddagarna är bäst eller långluncher! Egentligen är det en spännande resa man gör i sitt åldrande...om man kan ta till sig och acceptera det som är oundvikligt.
Som det här med godsaker till kaffet! Jag har aldrig varit någon gottegris vare sig det gäller bullar eller godis; men numera vill jag gärna ha en gobit till eftermiddagskaffet ävensom någon liten efterrätt efter middagen, och här i Frankrike finns mycket gott i bageridisken som lockar, och som dessutom inte är så sockersött! Men varför inte ge sig hän? några extrakilon här eller där gör ju ingenting, det fyller dessutom ut rynkorna!! Läser just nu en tjock kriminalroman av Elisabeth George, en amerikansk författarinna vars berättelser alltid utspelar sig i England. Hon skriver bra men ibland lite för omständligt kan jag tycka, men jag förlåter henne gärna eftersom jag älskar att hon ofta tar mig med till den engelska landsbygden och de små pittoreska byarna där så många hemligheter ligger dolda bakom de idylliska fasaderna. Jag stannar här i sängen en stund till;  läser lite och låter tankarna fara som de vill... tänk att de kan vara och fara överallt! I England, här i Frankrike men också hos mina älskade i Sverige<3<3<3
Mina älsklingsblommor 

lördag 30 mars 2019

Kultur för kropp och själ


Chateaux Rosaline har jättegott rosévin, säger min bordsgranne på en middag vi var bjudna till häromkvällen! Alla instämde och jag memorerade! Det finns ju många vingårdar här omkring och flera har vi besökt under årens lopp. Mycket gott vin av alla färger har vi köpt men det är alltid trevligt att få nya tips! Så vi bestämde oss för en vinutflykt och hamnade slutligen rätt. En enorm parkering utanför avslöjade att detta var en välbesökt plats och det var också mycket elegant och stilfullt när vi kom in i avsmakningsrummet. Vackra flaskor i rosa, vitt och rött och på disken var uppradade höga vinglas. Vi provsmakade förstås som sig bör, doftade och rullade på tungan och spottade i en elegant hink! Här häver man inte i sig sista slurken! Nej måttfullt ska det vara!
Det blev förstås några flaskor att bära ut till bilen innan vi gick upp till kapellet " Chapelle Sainte Roseline", som ligger alldeles bredvid. Ingen på middagen hade nämnt detta utan vi fick tips om detta via en turistbroschyr. En verklig upplevelse väntade oss!
Varje år den 27 januari samlas ca 40.000 besökare här för att bedyra Sainte Roseline sin vördnad och mässa hålls i detta vackra kapell där Rosaline själv ligger i en glaskista av kristall,  klädd i sin nunnedräkt och med huvud, händer och fötter fullt synliga.
I ett relikskrin finns hennes ögon, mirakulöst bevarade enligt traditionen.
En enormt vacker mosaikvägg "le repas des anges" (änglarnas måltid")skapad av Marc Chagall pryder en stor vägg och här sitter jag en stund och betraktar dessa små mosaikbitar i olika färger som tillsammans skapar detta konstverk. Då fylls  plötsligt rummet av underbar körsång! "Ave verum corpus" av Mozart...som en tanke...
Rosaline de Villeneuve  föddes 1263, blev nunna och känd för att utföra många mirakler, varav "le miracle  des roses" tillhör det mer kända. Under en svår hungerperiod tog Rosaline mat ur familjens eget förråd för att dela ut till de svältande. Hennes far lurpassade på henne men när han beordrade henne att öppna upp sitt förkläde fanns ingen mat utan förklädet var fyllt av rosor! Denna händelse finns avbildad på en bronsrelief av en annan stor konstnär Diego Giacometti.

Rosaline dog 1322 i en ålder av 66 år och innan vi gick ut kunde jag inte låta bli att köpa med mig något litet minne och det blev förstås en liten reliefängel...

lördag 23 mars 2019

Nu väntar våren....

"Du är fin fast du är så gammal", säger Elsa Dolly! Det tröstar eftersom jag den sista tiden känt mig tio år äldre och tycker mig ha fått mer gråa hår och fler rynkor...det har varit en turbulent tid. Länge faktiskt; nästan ända sedan planerna på först ombyggnad men sedan renovering av huset började planeras.  Dock de sista veckorna har jag levt som i en bubbla med sortering och nedpackning av vårt hem (efter nära 40 år...) så mycket att slänga av sådant som för länge sedan passerat "göra något av datum"; minnen från min tid som lärare...små gulliga tillrop och brev från elever, kort och program från bokhandeln, teckningar av mina egna barn och barnbarn, resor och ett oändligt antal kort från vänner och bekanta; mycket att slänga men det tveksamma stoppar jag tillbaka; kanske går det bort när vi ska packa upp igen... Så har vi alla kläder och skor och....Ja, Christer åker som en skottspole mellan Röda Korsets klädinsamling och soptippen.Vi har en deadline som tur är, och några dagar innan ger jag nästan upp. Trött både fysiskt men mest psykiskt...
Tänkte på Christer när jag såg denna tavla på Liljevalchs!! Tyvärr missade jag konstnären.
Jag börjar gråta och mitt plockande blir osystematiskt utan riktning. Då kommer dottern och organiserar, och bara efter några timmar är det mesta klart och vi kan pusta ut i en närliggande lägenhet som vi turligt nog kan bo i. Här finns de mesta av möblerna och vi boar in oss med lite böcker, ljus och några kära ikoner (lite foton och minnessaker) samt en hörna för barnbarnen med böcker, pussel och färgpennor. Det är en fin lägenhet med sol på eftermiddagarna och ett stort kök där vi ställt in det som vi kan behöva för att laga mat både till oss själva och eventuella gäster.
Men det är intressant att upptäcka hur lite man egentligen behöver... Ett dussin tallrikar, glas, koppar, lite uppläggningsfat....Hur mycket omger man sig inte med? Hur mycket finns av onödigt husgeråd i påsarna vi ställt undan? Det är en nyttig och tänkvärd upplevelse och nu när allt är klart känns det skönt och på många sätt befriande. Det är ovanligt att bo i lägenhet. Man hör musik och dörrar stängs och öppnas och steg i trappan. Från konditoriet i bottenvåningen kommer doft från soppa och bröd, även om de inte bakar här i huset,  och i sovrumsfönstret ser vi ut mot ett jätteträd där skatorna har byggt bo och hela tiden far fram och tillbaka och också verkar vara i renoveringstankar genom att hela tiden tillföra nya kvistar!
Jag åker hem till vårt hus då och då, tvättar lite även om det finns tvättstuga här i huset, men jag vill titta till och nu har hantverkarna kommit i gång ordentligt. Det kommer att bli fint...väldigt fint...Kan tänka att det här skulle man gjort för 10 år sedan , eller åtminstone 5, men förhoppnings vis får man njuta några år över 80 med det nya!!
Nu far vi några veckor till vårt paradis i Frankrike och jag ser fram emot lata dagar...böcker finns med och datorn förstås. Hoppas få lust att skriva lite...har inte haft någon inspiration men kanske den provensalska våren kan väcka den! I skrivandets stund värmer solen genom fönstret i och trädgårdarna runt om lyser snödroppar och krokus. I trädgården hemmavid har mina Kejsarkronor kommit upp och när vi kommer tillbaka hoppas jag att scillan lyser emot oss med sin vackra blå färg.
Våren och ljuset, så efterlängtad!

onsdag 6 februari 2019

Det lilla rummet...

Det minsta rummet i vårt hus var en gång bebisrum för Agnes! Christer målade och tapetserade och de vackra gamla fönsterrutorna tvättades och en bebisäng tog plats och en liten tavla med en skyddsängel. Samma tavla som jag själv hade när jag var liten. Åren gick och det lilla rummet blev mer och mer en förvaringsplats för kartonger och annat som man inte vet var man ska göra av och till slut kunde man inte längre gå in rummet så fullt var det. Så nu när vi ska tömma huset för reparation tar jag mig in genom att börja lyfta ut de första lådorna. Det blir en resa tillbaka i mitt liv, i vårt liv...En del kastar jag på en gång, gamla tidningsurklipp och broschyrer, men allt annat går jag igenom. Minnen från resor, från min lärartid, från bokhandeln och kort...vykort, födelsedagskort och otaliga fotografier av våra barn,  av jular och sommarlov. Det är lätt att sjunka in i minnena. Jag har lätt att fastna så väldigt mycket läggs tillbaka! Får ta ställning när jag ska packa upp igen tänker jag och dessutom ska förrådet i källardelen utökas så mina tveksamheter kan nog få plats!
Man tänker ibland att vad skönt det skulle vara om allt brann upp...men efter att ha läst Helena von Sweigbergks roman "Totalskada" så tror jag inte att det skulle kännas så bra. I den romanen brinner hela deras hus upp och denna hemlöshet blir en svår förlust inte bara av saker utan av personernas hela identitet. Ett hem är så viktigt, det tänker man inte alltid på, men det är här du förhoppningsvis kan vara dig själv, koppla av och samla krafter. Så jag vill inte att det ska brinna förstås utan jag fortsätter att rensa och när det blir alltför jobbigt, sätter jag mig ner och läser en stund eller ser något på Svt play. Nu är det lilla rummet snart utrensat och här ska om några månader omtapetseras och målas och förvandlas till min alldeles egna closet!! Inte så stort som Carries i serien "Sex and the City" men tillräckligt för mina kreationer!!

lördag 5 januari 2019

Nationalmuseum goes Jamtli!


Ett av de mest omtyckta museumet i Jämtland är Jamtli i Östersund. Ett friluftsmuseum som grundades i början av 1900-talet och som förutom ett inomhusmuseum har  ett friluftsmuseum med kulturhistoriska byggnader, (som Skansen ungefär),  och som nu även blivit filial till Nationalmuseum i Stockholm! En konsthall har uppförts och här ska man nu visa verk, målningar skulpturer och design, från Nationalmuseets samlingar. Namnet på den första utställningen är 6 sekler  av samtid och sträcker sig från 1500-talet till dags dato.

Avdelade "rum" för varje sekel gör utställningen mycket pedagogisk, och varje "rum" innehåller förutom målningar andra objekt som skulpturer, porslin etc. En konsthistorisk vandring i miniatyr helt enkelt! Dessutom har man skapat en konstpedagogisk verkstad för barnen som har blivit mycket populär! En trevlig vakt berättade hur uppskattat det här har blivit och besöksantalet ökar mer och mer.Hade önskat vi haft mer tid att gå där men vi får återkomma! En bra kulturell början på nya året och nu står Nationalmuseum i Stockholm på tur!
Norske tonsättaren Edward Grieg musicerar med sin hustru!
målad av danske målaren Kröyer

lördag 29 december 2018

Hommage till mormor Dollan

Annandag jul brukade min mamma Dollan alltid bjuda familjen på kålsoppa! Hon kokade den på skinkspadet, brynte kålen i sirap och lade ner prinskorvar och julkorv. Det blev en underbart god soppa med lagom sälta och i mitt minne blev inget kvar. Det var inte bara min familj som var inbjuden utan även min bror Anders och det blev ett tillfälle till årlig familjeträff. Denna tradition varade i många år men rann sedan ut i sanden när familjesituationen förändrades på olika sätt och vi dessutom oftast firade julafton hos oss och annandagen tappade lite av sin betydelse när mamma dessutom blev äldre och inte orkade längre.
Men i år tog min son Fredric tag i det hela och han och Lina bjöd in till soppa; inte kålsoppa dock utan en god löksoppa! Vi skålade för mormor Dollan och hade en mycket trevlig kväll tillsammans.
Även mamma Dollans mandelmusslor är en tradition
Julgranen pyntas
Nygrillad julskinka smakar underbart framåt julkvällen
 I år firade vi julen hos oss som brukligt är vartannat år och hela familjen var med så när som på Tobbes fru Renee med döttrar, som firade den i Rom. Även Bennys pappa var med och det blev en jul i sångens och grötrimmens tecken!
Min underbara Agnes

Härliga julbord

Visst finns tomten!
Ingen jul utan Kalle!
25 stycken satt runt bordet, en riktig Fanny och Alexander jul, och även om det är mycket att ordna med så hjälptes alla åt både med att ta med mat och att plocka ner i diskmaskinen! Småflickorna var underbara...i sina fina klänningar...julen är verkligen barnens tid. På dagen var vi i kyrkan och sjöng in julen tillsammans med barnkören och jag blir så stolt när jag ser och hör Elsa Dolly och Elin; för inte så länge sedan var det Agnes som stod där framme i koret...
Tipp tapp tipp tapp....
Det blev en sen julnatt och inte många timmars sömn, men jag vill aldrig avstå från julottan. Den finaste gudstjänsten på hela året..."Var hälsad sköna morgonstund". God Jul!

onsdag 26 december 2018

Några bilder av mitt december...

Bokcirkelavslutning med sedvanligt glöggbord
Lekland med mina småtjejer!
Luciatåg i vår fina kyrka

Vi ser baletten Nötknäpparen på Operan och Elsa Dolly
får prova balettklänning och skor!
Pausdrink i den vackra guldfoyen
Mot Göteborg (härligt att åka tåg) och operan "Rucklarens väg"
med min vän Anna-Lena
Grekisk middag med min kära Eva
Vi gör vår årliga runda med julmarknad i Gamla Stan, besök i Storkyrkan och
julskyltningen på NK. Här träffar vi tomten också!