Vardagsliv! Sista rapporten från "det orörda Burma"

Jag tänker på att samtidigt som jag sitter här och skriver och minns min resa, så pågår livet därborta som det alltid gjort och kommer att göra. För en tid fick jag vara delaktig om än bara på ytan, leenden och skratt mötte mig, all denna vänlighet mitt i ett många gånger stort armod…Vissa bilder stannar kvar som den lilla flickan som stod bredvid rälsen när tåget vi åkte med gjorde ett uppehåll. Hon stod där med små korgar med jordgubbar för att sälja och längre ner satt hennes mamma med en baby. Vi hade blivit tillsagda att inte köpa av barn eftersom då håller föräldrarna kvar dem hemma i stället för att skicka dem till skolan…(femårig obligatorisk skola, men sedan måste man betala…) men det är svårt att lyda denna uppmaning, barnen rör så starkt vid ens hjärta. Alla måste bidra till familjens försörjning på olika sätt och har man inte råd att gå vidare i skolan börjar man arbeta vi 12, 13 års ålder om inte tidigare.  Därav så många unga på hotellen och restaurangerna.
Nu pågår marknadslivet för fullt med allt det som jorden ger och munkarna går omkring och fyller sina risskålar. Som så ofta tänker jag på oss här i denna del av världen som tar så mycket för givet…hur tacksamma är vi för allt vi har av trygghet och möjligheter?… Jag känner stor ödmjukhet...

Katblad som tuggas, ger ett milt rus och röda tänder...

"Den gyllene medelvägen", en tredje rapport från "det orörda Burma"

I jordgubbslandet!

Jag tar fram Herman Hesses bok "Siddhartha" ur bokhyllan. Den inköptes för drygt 30 år sedan i Grekland inför en förestående båtresa och jag minns än i dag vilket starkt intryck den gjorde på mig. Berättelsen är om Siddhartha Gautama som föds (ca 623 f. Kr)  som prins i Indien och som enligt en spådom antingen ska bli en världslig härskare eller en Buddha (upplyst) och som därför hålls instängd i palatset för att undvika att han kommer i kontakt med världen utanför. Han gifter sig och får en son men under en vandring i sin trädgård stöter han på en fattig man, en helig man, en död och en gammal man.

70 meter lång liggande Buddha i Yangonpagod

Då lämnar han sin familj, tar tiggarstaven och beger sig ut i världen för att upptäcka den. Under sina vandringar ser han lidandet i alla dess former, allt begär, all själviskhet, och han beslutar sig för att försöka finna en väg att befria människorna från de lagar som håller oss fångna genom död och återfödelse. Han prövar olika sätt att nå kunskap. Under en period lever han som asket (äter som minst bara ett riskorn per dag) men inser att detta är ingen lösning utan kommer fram till vad jag skulle vilja säga "lagom är bäst"! Han frestas av onda makter, bl.a fala kvinnor(!) men till slut sätter han sig under ett bodhiträd och efter långvarig meditation uppnår han till slut vishet och blir en Buddha.

Planterat Bodhiträd från Indien med mediterande Buddha

Världens största bok "Tipitaka" 729 ingraverade marmorplattor av Buddhas läror

Han vandrar omkring med sina följeslagare, predikar och fler och fler tar till sig hans visdom. Det finns flera paralleller till vår kristendom men i buddismen finns ingen Gud och Buddha är ingen frälsare utan en filosof som kan vägleda men där du själv måste agera för att till slut uppnå nirvana, det totala utslocknandet. De två största grenarna inom buddismen är Mahayana och Thervada av vilken den sistnämna är dominerande i Burma. Man har olika syn på hur många Buddhor som finns, hur man når befrielse och Thervada anses vara strängare. Inom vissa riktningar finns också tron på andeväsen (sk. Nats),  medier som förmedlar kontakt med dessa och t.ex inför ett stundande bröllop anlitar man spåmän för att säkerställa att man passar ihop med utgångspunkt från varandras födelsetider. Alla kan bli buddhor och enligt Buddha själv är kvinnan likvärdig mannen och har  samma möjlighet att nå upplysning (här var Buddha en föregångsman) men eftersom buddismen utvecklats i olika kulturella sammanhang anses att kvinnan först måste  återfödas till man...  Kvinnan har också enligt vissa tolkningar lägre status än mannen och har (som vanligt!) det största ansvaret för barn och hem...
Vår förträfflige guide lotsade oss kunnigt in i de olika buddistiska tankegångarna och det blev upphov till många intressanta diskussioner bland oss deltagare inte minst om återfödelsen. Är det så att de mest fattiga har levat på ett dåligt sätt i tidigare liv och nu straffas?! Blir då inte detta ett sätt att försvara status quo? Å andra sidan måste ju alla bygga på sin goda karma (dina aktiva handlingar) för att återfödas till en högre nivå så då gäller det att behandla sina medmänniskor på ett bra sätt…Eftersom inga skyddsnät finns i samhället förutom din familj,  finner de rika och mer välbeställda möjlighet att bättra på sin karma genom olika välgörenhetsprojekt som vår lokala guide i Yangon t.ex, som skapat en skola i norra Burma.
Munkarna och deras kloster spelar en otroligt stor roll dels genom de skolor där man ger undervisning, dels som andliga rådgivare både i världsliga och religiösa frågor. Mandalay är något av ett munkcentrum och här finns ett buddistiskt universitet och ett jättekloster med flera tusen munkar. Det finns även nunnekloster om än i mycket mindre omfattning.  Att vara munk under en tid i livet anses som självklart och många män återgår till munklivet lite då och då under sitt liv. Varje morgon går de ut med sina risskålar för att samla in mat och man ger, som jag har förstått, av sitt fulla hjärta och efter sin förmåga. Här som i de flesta religioner,  " att ge av sitt goda, ger gott tillbaka"…

MahamuniBuddhan i Mandalay, ett ton tjockt lager av bladguld… så här nära får endast män komma...

Den viktigaste av Natsen. Här köade många för att via ett medium få skänka pengar och blommor

nunnor på väg...

Hundratals munkar av alla åldrar väntar på att få lämna sina matskålar

Äntligen frukost!

Pagod, Pagod, och var jag såg, jag såg pagod...En andra rapport från "det orörda Burma"

Vaknar vid fyratiden. Både pigg och trött på ett märkligt sätt. Jetlagen förstås! Är lite hungrig, det är ju egentligen frukostdags för mig! men jag ligger kvar en stund till. Christer sover som en stock, han verkar komma in i tidsrytmen på en gång…det är drygt 5 timmars skillnad mellan Sverige och Burma…
Jag ger upp och går upp. Kokar te och tittar på den fina träskulpturen vi inköpt, en munk bärande på sin matskål. Hela Burma genomsyras av buddismen. Överallt finna tempel eller pagoder som det också kallas och den allra viktigaste pagoden, Shwedagonpagoden ligger i Yangon på en kulle och kan beskådas från alla håll. Det klockliknande tornet är 99 m högt och helt klädd med guld. Inne i den lär 8 hårstrån av Buddha förvaras och alla buddister bör besöka denna minst en gång under sitt liv. Vi vandrar upp för många trappor givetvis barfota och pagodaklädd! Inga bara axlar eller knän och har man inget att skyla sig med får man låna. Förutom guldtornet finns här många olika tempel med buddhor vars huvuden ofta är omgärdade av blinkande lampor i olika färger. Blommor och ljus och framför altarna knäböjer människor och ber. Ett enormt folkliv och överallt glittrar det av guld och spegelmosaiker, bronsbuddhor….det är som på ett nöjesfält. Munkar och nunnor vandrar omkring i sina rödfärgade eller rosa skynken, alla med rakade huvuden.
 Varje dag besöker vi olika tempel. Alla med sin speciella betydelse och överallt människor som tillber, skänker blommor, pengar och dekorationer av olika slag. Den starkaste upplevelsen blir i staden Bogan med sina över 3000 pagoder utspridda på den stora slätten i gamla Bogan. Flera tusen år gamla står de där och vittnar om landets storhetstid under olika kungar som lät bygga sin egen pagod, den ena större än den andra. Från en högt belägen sådan ser vi ut över landskapet i solnedgången…som väldiga katedraler sträcker de sina torn mot den mörknande himlen...

Pagodaförberedelser!

Mingalaba! en första rapport från "det orörda Burma"

Det första jag gör, när vi kommer hem från vår "fakirhemresa" från Yangon i Burma via Bangkok och Doha, är att bre en hård smörgås med kaviar! Så otroligt gott! Och sedan äter vi en välhängd köttbit med en ordentlig klick vitlökssmör på, råstekt potatis med haricot verts och till detta ett glas gott rödvin! Inte för att vi inte ätit god mat på vår fantastiska resa i Burma,  men efter 10 dagar med burmanesisk, thaipåverkad mat är det underbart med något helt annat! Ja, resan gick alltså till Burma, eller Myanmar som det också heter, ett land som jag egentligen inte visste så mycket om annat än att det är en militärdiktatur och att dottern till frihetskämpen Aung San, Aung San Suu Kyi, fick Nobels fredspris 2011 och som tillbringade många år i husarrest. Dessutom minns nog de flesta de enorma demonstrationerna mot militärdiktaturen 2007 som leddes av buddistmunkarna. Under 10 dagar reste vi omkring med en duktig och påläst guide och besökte både de stora städerna Yangon och Mandalay men också små byar på landsbygden, där man fortfarande lever mycket primitivt, med en form av naturahushållning, där allt tas tillvara från naturen från bla. teak, palmträd och bambu för att bygga hus och tillverka möbler som diverse bruksföremål och naturmediciner.
 De burmesiska kvinnorna, men även barnen målar sig med en slags gulvit pasta i ansiktet som tillverkas av barken från thanakaträdet,  och som ska skydda mot solen men också för att det är fint att vara vit….Trots den oerhörda nedskräpningen, inte minst av plastprodukter, är det ett vackert och bördigt land med mycket vatten och rikt på naturtillgångar. Tyvärr tillhör Burma ett av de främsta heroinproducenterna i världen och gammalmodiga  jordbruksmetoder ger inte den effektivitet som skulle behövas för att slippa importera bl.a ris. Men man upplever att Burma är ett land i vardande. Det byggs mycket, varuhus växer upp i städerna, bilparken är stor. En positivitet, om än svag, märks och den försiktiga öppning som nu sker mot omvärlden ger framtidshopp. Ordet mingalaba, som kan användas dag som kväll, ett slag godmorgon, godkväll, hej etc ger leenden och skratt och det härligaste skrattet fick jag på en marknad när jag pekade på en nackad höna och sa kuckeliku! Önskar jag hade haft kameran redo!
Vänlighet, nyfikenhet möter oss överallt och jag känner mig aldrig hotad eller rädd. Av militären märker man nästan inget,  men jag vet samtidigt att det är oroligt i de västra delarna där grupper av Rohingyafolket lever. De är muslimer och ses inte med blida ögon av många av burmeserna.
Burmas historia har präglats av krig och stridigheter mellan olika folkgrupper och 1886 blev landet en engelsk koloni som varade till 1948 då Burma blev självständigt. Sedan följde år av försök att ena de olika folkgrupperna under en och samma konstitution men några grupper vägrade delta och 1962 blev det en militärkupp med kommunistisk inriktning,  som fortfarande har makten. Nu hoppas man på valet i höst att demokratiseringsprocessen inte ska stanna av utan få fortlöpa…

Aung San Sun Kyi, beundrad men också ifrågasatt...

Fantasin sätter inga gränser!