torsdag 8 september 2016

"Mon cher enfant"


I går tog vi farväl av Christers mamma. Hon blev 89 år och levde in i det sista fullt ut, klarade sig själv trots diverse krämpor och klagade aldrig. Det blev en fin och stämningsfull ceremoni i det lilla Skogskapellet på Skogskyrkogården.
Bland alla papper hittar så Christer ett litet brev från sin pappa. Han växte aldrig upp med honom, visste knappt vem han var då jag träffade honom. Av någon anledning som vi aldrig fått klarhet i talade aldrig Christers mamma  om honom och det enda Christer visste var att han var fransman, att han kommit hit under kriget och jobbat hos Christers mormor. Christer har något minne av att han träffat honom som liten men inget mer. Jag blev givetvis nyfiken när vi träffades och det blev början på vårt franska äventyr som slutade med hus i vår franska by och släktingar i Marseille!
En halvbror dök också upp, som tyvärr dog efter några år och det visade sig också att Christers pappa, som dött i tuberkelos 1956 (då var Christer 11 år….), var begravd på Skogskyrkogården nära min pappa.
Brevet är skrivet på franska för att Christer ska veta att hans pappa är fransman,  och det andas kärlek och längtan och en vetskap om att Christer kanske inte får läsa brevet förrän senare i livet och då ska han veta att han finns där för att hjälpa Christer den dag han behöver det. Under tiden ska han vara lydig mot sin mamma och göra som hon säger men samtidigt tänka på sin pappa som älskar och tänker på honom så mycket.
Nu först kom det fram till adressaten… vemodigt och sorgligt men samtidigt trösterikt att där fanns trots allt en pappas kärlek och goda vilja.
Nu är båda borta och vi önskar dem båda ro och vila.


2 kommentarer:

  1. Vad bra att Christer ändå till slut fick höra ifrån sin pappa!

    SvaraRadera
  2. Kära Margareta och Christer,
    varma tankar till ER!
    Solveig

    SvaraRadera