Santé?

De har så härliga färger. Från ljusaste rosa till smultronrött lyser de emot mig. Rader av vackra namn som Carpe Diem, Mirabeau, St Janet, St Anges…. lockande står de där på hyllorna och säger, pröva mig! De utgör de berömda provencalska rosévinerna som man förknippar med solvarma sommarkvällar, lätta sallader eller caféstolar utanför ett café eller en bistro! När man öppnar flaskan doftar det friskt av hallon, örter eller citrus, och får den sedan stå svalt några timmar så finns det inget som smakar så gott och rinner ner så lätt…Varje kväll vid sextiden är det drinktime och då kommer de fina glasen fram. Oftast fyller vi  dem med den förföriska drycken, tar fram något smågott till och voilà, livet känns skönt och okomplicerat!
Varför skriver jag då förföriskt? Jo, det är så lättdrucket…som saft ibland, och det blir gärna både ett och två glas…Nivån i flaskan sjunker så sakteliga och plötsligt har den nått botten. Ska vi öppna en till…och det är här karaktären prövas, den man borde ha! Man känner sig ju inte det minsta berusad…är det verkligen vin i flaskan?! Nå, för det mesta är vi kloka och sätter korken i,  men igår kväll, när vi talade om vårt åldrande och hur vi upplever det så öppnades en annan flaska. Denna gång ett rött vin. Det ska ju vara både livgivande och bra för blodet...