tisdag 13 oktober 2015

Höstpromenad


Är detta kanske årets sista vackra höstdag? tänker jag när jag promenerar med min kära vän B på Lidingö. Lite då och då åker jag ut till henne,  för här finns många för mig obekanta promenadvägar både genom skogar och ängar. På ett stort fält betar en stor häst. Plöstsligt börjar han springa, det dånar i luften av hans hovar  och jag blir lite rädd. Tänk om han hoppar över stängslet och rusar emot oss…men nej, förstås inte. Han stannar upp och hans näsborrar vibrerar våldsamt. Han är ensam, säger min vän. Han söker sällskap. Man får inte ha en häst ensam, varken i ett stall eller ute. Det måste alltid finnas minst två. Detta visste jag faktiskt inte, men det låter troligt. Vilket djur vill vara ensamt egentligen? Det känns skönt med en gammal vän. I 60 år har vi känt varandra. Jag var 11 år tror jag när B kom fram till mig på skolgården i Hökarängen och började prata. Sedan har vi följts åt. Inte hela tiden, där var en lång lucka på kanske 10-12  år då vår kontakt bestod av julkort, men så en dag stod hon plötsligt i min bokhandel och vi var åter på skolgården!
 Nu sätter vi oss på en bänk. Mellan träden skymtar Kyrkviken med vattnet som just nu är helt spegelblankt och ur ryggsäcken plockar B upp te och smörgåsar, ägg och kaviar.
Bästa utsikten och godaste lunchen! Och solen värmer och vårt samtal tar aldrig slut! Mycket om barnbarn men också om vad som händer i världen och med oss själva…Så lycklig jag är över mina vänner och just nu min äldsta vän!

Inbjudande...

2 kommentarer:

  1. Fint du skriver min kära vän!!!Hoppas du får en fin kväll på Valdemarsudde ikväll.kram ann

    SvaraRadera
    Svar
    1. Synd att du inte kunde komma med, men det får bli en annan gång! A bientôt!

      Radera