Det är i de små sakerna under kan ske...

Gryning….

Vaknar alldeles för tidigt…fortfarande mörkt.  Kanske är det lite för varmt i rummet. Jag vill ofta ha kallare än Christer. så jag skjuter upp balkongdörren lite mer. Ligger och tänker på Henning Mankell, att jag missade Stefan Jarls dokumentär om honom i går kväll, så jag öppnar upp datorn och går in på "räddaren i nöden" svt play! "Homo narrans", den berättande människan, ville Mankell kalla filmen  som utgör ett slags testamente.  Jag har, som miljontals andra människor, läst böckerna om Kurt Wallander och även några andra böcker, men att han var en av världens mest lästa författare har jag nog inte fattat. En gång såg jag och Christer honom vandra kring i Ystad med sitt vita halvlånga hår på ända och jag såg hur han stoppades av människor...nog inte alltid så lätt att få flanera ifred.
I filmen gör Mankell nedslag i några ögonblick som haft en avgörande betydelse för honom i hans uppfattning om sig själv och hur det är att vara människa. Det är i berättandet som vi skiljer ut oss från djuren. Att vi kan förmedla våra drömmar och tankar till varandra,  både i det direkt uttryckta men också i det skrivna, och med våra berättelser kan vi förändra och påverka.
Orden solidaritet och okuvlig är två ord som är fast förankrade inom honom. Som Göran Greider, en person som jag faktiskt tycker liknar honom även till utseendet, har Mankell aldrig förändrat sin grundinställning i politiska frågor och det är väl också det som ibland provocerat bl.a mig. Dessa "besserwissar" har jag ibland tänkt, som uttalar sig så säkert i svåra frågor, som har svaren…men kanske är det bara en avundsjuka från min sida, som själv så ofta famlar och vacklar.
Det är en eftertänksam man som möter mig i rutan. Dödssjuk men ändå okuvlig i sin vilja att leva de dagar han har kvar, och som i musiken tycker sig uppleva öppningar mot det okända…
Mankell har gjort mycket gott med sina miljoner, men hans budskap är inte att ge pengar…Vad som utgör det viktigaste i en människas liv kan man aldrig veta. Det kan vara ditt leende mot någon, som just då behöver det, eller att du ger dig tid att lyssna…det är de tillsynes små sakerna, som du kanske själv inte tänker på, som kan spela en avgörande roll för en annan människa. En hisnande tanke.