tisdag 10 februari 2015

Vad vore livet utan coacher!?

Inte badhusets pool!!

Äntligen kommer jag i väg till Badhuset! Har fina "coacher" i mitt liv som på olika sätt aktiverar mig, det kan gälla hårkamning, hålla reda på glasögon och motionera!! Denna coach hör av sig varje måndag via sms "Bad!" och då försöker jag smita undan med hosta, eller sovit dåligt….men hon ger sig inte och just denna morgon ger det utdelning! Badhusets bassäng är alltför grund för min smak men för att slippa stöta magen i botten vid vändningarna simmar jag halva sträckan och vänder mitt i. Detta skapar en viss undran hos mina medsimmare som blir lite konfunderade över att jag alltid kommer först till kanten! Men det gör att jag också slipper stöta ihop med dem utan jag kan i regel simma helt obehindrat! "Upp med rumpan" säger min coach när hon ångar förbi som en raket! Och jag pressar upp kroppen lite mer för den har faktiskt en benägenhet att sjunka ner mot botten. Har väl egentligen aldrig lärt mig att simma så noga. Ont i nacken får jag också när jag simmar bröstsim…min coach har simglasögon och ligger med huvudet i vattnet hela tiden… Sedan stretchar vi och där får jag vara duktig! Har lärt mig på vattengympan (som jag också borde gå på!) och min coach är duktig även här. "Jag har överaktiva leder" säger hon när hon får upp benet nästan till huvudet! Själv når jag bara halvvägs och med möda. I duschen tar hon fram rotborsten (ni vet en som man skurar golv med) och river av på ben och armar och sedan tar hon min rygg! "Försiktigt" säger jag, "tänk på att jag är prinsessan på ärten!" Sedan sitter vi i bastun och pratar om vad som hänt i helgen, och jag berättar om min härliga körhelg och hon om sköna långpromenader i solskenet! Hennes badväska innehåller allt! även en handhårtork och hon kammar och fönar mitt hår. "Bort med luggen" säger hon. "Du har en intelligent panna, visa den!" Nu förstår ni vilken underbar coach jag har!

4 kommentarer:

  1. Ha ha det låter underbart. leve coachen! Själv simmar jag så otroligt sakta att mina barn förundras över att jag inte sjunker. Jag doppar aldrig ansiktet i vattnet utan simmar med högburet huvud. Ack ja, jag lärde mig simma i iskalla Ångermanälven

    SvaraRadera
  2. Och jag lärde mig simma i Ljungan! Svinkallt…så det kanske inte är så underligt att vi båda simmar som vi gör!;))

    SvaraRadera
  3. Kul! kram då! Ann

    SvaraRadera
  4. Kära Ann! Nu när du hittat hit ser jag fram emot många besök!kram

    SvaraRadera