måndag 7 november 2016

Wenn jemand eine reise tut….1


Ja, då ska man kunna berätta något! säger det tyska uttrycket. Och visst har jag upplevt mycket dessa två veckor som vår resa i Sydafrika varade. Ett intressant land, vackert, spännande och med stora utmaningar inte minst inom det mänskliga området…
Det är vinter utanför fönstret. I sista minuten fick vi in trädgårdsmöblerna och grillen…tack vare kära dottern, för vi har varit och är fortfarande sjuka, förkylda, mosiga och därmed i avsaknad av energi.
Måste vara luftkonditioneringen, och alla hostande medresenärer…nåväl, nu måste jag ta mig samman och skriva lite.
Jag vill berätta för er om några starka upplevelser från vår resa.  Höjdpunkter kan man säga!
Den första bjöds redan i början av vår resa. Safarin i närheten av Kreugerparken, Manyeleti vildmarksreservat. I stora tält, enkla men ändå bekväma,  bodde vi mitt ute i bushen, och varje morgon och kväll hämtades vi av öppna stora jeepar körda av vår egen vildmarksguide, som i drygt tre timmar förde oss ut i vildmarken i vår jakt på att se så många djur som möjligt, gärna "High Five" d.v.s lejon, elefant, noshörning, leopard och buffel. Inget djur är garanterat. De har sina egna vägar och revirområden i detta enormt stora reservat där det just i vår del inte finns asfalterade vägar att åka på, utan rena rama naturen, med sin enorma slätter och avskalade skogar, där bilen far guppande och slirande fram mellan buskagen. De olika jeeparna har radiokontakt med varandra, så dyker ett intressant djur upp någonstans, vänder vår guide jeepen snabbt och i rasande fart drar iväg genom snåren!
Plötsligt stannar han till och där står en jättestor elefant och äter godmodigt av trädgrenar vid vägkanten.
Det känns fantastiskt att få komma så nära…han verkar inte bry sig och efter en stund lommar han iväg.
Det finns gått om impala (ett slags hjort) som betar, men springer snabbt iväg, en buffelhjord går över vägen och en kväll står mitt älsklingsdjur giraffen ute på en slätt. Vi kommer riktigt nära och den vänder sitt lilla huvud mot oss! Så vacker…
Att träffa på en leopard är ovanligt…de är mycket skygga djur, men under en kvällssafari ser vi en ligga och dåsa under några grenar. Vi stannar på respektfullt avstånd givetvis. Det finns tre zoner man måste beakta lär vi oss. Den gröna zonen, den gula och den röda. Om man inte lär sig det kan det gå illa… Varje gång vi är ute ser vi djur, mer eller mindre på avstånd, hyenor, noshörningar,  zebror, olika hjortdjur... men det magiska ögonblicket är med djurens konung, lejonet.

Det är i slutet av safarikvällen…det är bara lejonet kvar på vår High Five lista och vi börjar inse att det  kanske inte bli något möte med denna konung! Då rasslar det plötsligt i vår guides telefon och vi förstår att något är på gång! Snabbt som ögat vänder vår guide bilen och i rasande fart far han över "stock och sten". Vi kommer till slut ut på en stor öppen slätt och där på några kullar ser vi några djur ligga i det nedåtgående solljuset. Flera andra jeepar har också dykt upp och när vi kommer närmare ser vi två honor som ligger bredvid varandra och lite längre bort två hanar. En ligger raklång och verkar sova medan den andre halvligger och iakttar dessa till synes jättedjur (jeeparna). Jag blir som alltid exalterad och reser mig upp. Sitt ner, ropar guiden. Inga armar utanför jeepen! Christer är faktiskt lite skakad och allt  känns magiskt…Alla är tysta och vi kryper närmare med jeepen. Lejonet gör en ansats till att resa sig och vänder sitt huvud mot oss. Ska han komma emot oss? Att få vara här, just då och nu, mitt i bushen är en stark upplevelse och vi har svårt att lämna platsen. Jag tror vi alla känner av det mäktiga i denna stund och inte nog med detta, dagen därpå får vi återigen se lejon, nu två honor i jakttagen och där en av dem plötsligt klättrar upp i ett träd för att få bättre spaningsutsikt. Väldigt häftigt och pampigt!!
Dock, under våra tre dagar här skjuts 4 noshörningar…tjuvjakt pågår ofta även om man försöker patrullera så mycket som  möjligt. Det är fruktansvärt och nästan omöjligt att komma åt eftersom även personal i reservaten ibland är inblandade. Det är stora pengar det gäller…och frestande för många fattiga…man har höjt straffen, men så länge som människor , framförallt i Asien, tror att hornen ger virilitet och är beredd att betala mycket pengar för det, så är det en i närmast hopplös situation.
För djävligt helt enkelt på ren svenska, inget straff är för högt nog...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar