Stygg-Pelle och den snälla flickan

"Här är jag!" (konstnär Göran Lundvall)

Författaren Tommy Hellsten talar i sin bok "Du är mer än du anar" om Stygg-Pelle. När Tommy var liten och var hos sin mormor, blev arg, ledsen eller gjort något som inte passade,  tog hon hans hand och öppnade en lucka i golvet som gick ner till en mörk, kall källare, och här stuvade de med gemensamma krafter ner Stygg-Pelle och så stängde de luckan och där skulle nu Stygg-Pelle få vara. Nu kunde han inte störa någon. På det sättet lärde sig Tommy att undertrycka negativa känslor och bli snäll och till lags. Det påminner mig om när jag var liten och på samma sätt givit uttryck för någon, i mammas ögon, obstinat vilja eller varit olydig, då fick den stygga flickan gå ut, stänga dörren och sedan efter en stund komma in som den snälla flickan. "Nu kommer den snälla flickan" lär jag ha sagt. Christer berättar att hans mamma bara behövde ge honom en blick  för att han skulle förstå att han gjort något fel, ibland förstod han dessutom inte riktigt vad han hade gjort för fel... För Tommys del skapade mormordens beteende en stor skugga inom honom som följt honom upp i åren och fått honom att förneka vissa känslor och sträva efter att alltid vara till lags. De flesta av oss har säkert upplevelser av känslor som vi förträngt och som skapat mer eller mindre starka skuggsidor i vårt inre. Jag kämpar fortfarande med att sätta gränser för mig själv, att tillåta mig vara den "stygga flickan" ibland,  som vill vara snäll mot andra, men mindre "stygg" mot mig själv, helt enkelt att ta vara mer både på min kropp och själ. Däremot har jag aldrig som Tommy berättar haft svårt att säga vad jag tycker eller gå "mot strömmen", men kanske jag ibland skulle säga, som Tommy gör lite lekfullt när han svarar i telefon ibland med "Stygg-Pelle!"…här kommer den "stygga flickan"!!