söndag 6 mars 2016

Kärlek, passion, svek...


Handlingen är ofta ganska enkel, några ord täcker det mesta! Kärlek, passion, svek och ond bråd död! Lägg därtill den mest underbara musik och de mest fantastiska sångröster så har du opera som bäst i ett nötskal.
I går var jag med en väninna och såg Puccinis "Manon Lescaut" på Folkets husbion i Hammarby sjöstad. Handlingen är förlagd till 1940 talets Frankrike där Manon Lescaut ska föras till kloster men blir förälskad i studenten des Grieux och de flyr till Paris. Här tar fattigdomen sitt pris och Manon lämnar des Grieux för att leva som älskarinna till en rik gammal man. Kärleksparet återförenas dock och blir landsförvisade till Amerika där Manon efter svåra umbäranden dör i des Grieux armar.  Tillsammans med ett välfyllt Metropolitan fick vi i realtid följa med bakom kulisserna, lyssna på intervjuer med artisterna men framförallt i tre timmar lyssna på denna fantastiska musik och skönsång som våldsamt, intensivt och innerligt uttrycker alla våra basala känslor, som opera på sitt oefterhärmliga sätt kan göra. Ingen kan förbli oberörd tänker jag. Själv fick jag flera gånger gråt i halsen, försvann stundtals in i de starka känslouttryckens virvlar för att plötsligt åter befinna mig på min plaststol tillsammans med ett andäktigt lyssnande auditorium. Det är nog det som gör opera så speciellt. Här finns inte plats för svala och förnuftiga känslor, nej här får våra passioner levas ut, vi får gråta och älska även om det inte så sällan slutar med döden.
Fantastiskt att samtidigt med oss tittar ca 16 miljoner människor i 60 länder på samma föreställning…vad kan förena oss om inte musiken?!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar