En passion....

Camille Claudels rum

Detalj ur skulpturen "Vågen"

"La Valse"

Fastnar framför TVn, fortfarande snuvig,  lite orkeslös...ser om en film om Camille Claudel, som jag köpte för några år sedan på Rodinmuseet i Paris. Kanske har ni inte hört talas om denna gudabenådade franska skulptris som hade en långvarig kärlekshistoria med skulptören Auguste Rodin. Hon föddes 1864 och en av hennes syskon var poeten Paul Claudel. Hon träffade Rodin när hon var 20 år, vacker och mycket talangfull, och stor passion uppstod mellan de båda. Han var 24 år äldre än henne och gift,  men de inledde sitt förhållande och han lovade att han skulle gifta sig med henne. Ett kreativt och storslaget samarbete utvecklades mellan dem och för Camille betydde Auguste allt. Han blev hennes far, mentor och älskare. I femton år varade deras förhållande men det slutade dock olyckligt. Rodin lämnade henne för sin fru och Camille kämpade på under några år. Att vara kvinnlig konstnär i 1800-talets Frankrike var mycket svårt och till slut orkade hon inte längre.  Hon isolerade sig,  slog tidvis sönder sina verk och till slut placerade familjen henne på ett sinnessjukhus. I 30 års tid satt hon inspärrad där och avled 1943, 78 år gammal. Hennes livsöde har alltid fascinerat mig och när Millesgården för ganska många år sedan hade en utställning med hennes verk fick jag äntligen tillfälle att se hennes fantastiska, berörande skulpturer. I Paris på Rodinmuseet  finns ett särskilt rum tillägnat  Camille och hennes konst och här skulle jag kunna sitta hur länge som helst. Det finns få konstverk som berör mig så. Auguste Rodin har sagt om henne:" Je lui ai montré òu elle trouverait de l`or, mais l´or qu´elle trouve est a elle." ( ung."Jag har visat henne var hon skall finna guldet, men guldet hon finner finns i henne).

Andra Advent

Advent, mitt andra ljus jag tänt i väntans långa dagar,
ett budskap om en dörr på glänt,  de mörka skuggor förjagar.

                                        

                                              Smeden tar en värmande kopp!

Goda saffransskorpor, olivolja från Grekland, krans till dörren,
och allt på den handbroderade duken!

Min fina Agnes<3

Kära farbror Bertil i vamt minne bevarad

Julmarknadsdagar i Gamla Enskede! , med det bästa väder man kan tänka sig! Klarblå himmel med solen som ger ett rosafärgat skimmer, lagom kallt och vit snö som knastrar under kängorna och påpälsade glada människor som köper kransar och tomtar och hemliga paket till barnen! Inne på bageriet doftar det av pepparkakor och saffransbullar och trängseln är stor bland stolar och bord. Man hejar och pratar med bekanta och i kyrkvillan säljer man lotter och handbroderade dukar som syföreningen knåpat ihop. Att det finns kvar....ni vet, tanter! som träffas varje vecka och syr och stickar för att skänka till välgörande ändamål. Jag är ju själv nu en tant! men jag undrar hur många i min generation som är med i en kyrklig syförening....Hursomhelst gör de ett mycket gott arbete och jag vill verkligen ge dem en eloge! Som alltid tänker jag på min tid i bokhandeln dessa dagar. Minns att jag stod i butiken från tidiga morgon till sena kväll och det var fantastiskt roligt! Hela butiken var juldekorerad och i utställningsdelen hade vi dukat upp med kaffe, saft och jättegoda saffransbullar med mandelmassa som Bull-Lena bakat med sina adepter!  Christer och Agnes skötte det hela och vid pianot spelade ett år farbror Bertil Axeling julsånger. Han är tyvärr död nu, en mycket fin man och en av mina bästa supportrar! Ibland hade jag också någon författare som signerade sina böcker och vid disken stod några vänner och skötte paketinslagning. Härligt trångt och underbar julstämning! Nu känns det i alla fall skönt att "bara" få gå omkring och njuta och gjädjas åt att man en gång hade lyckan att få vara med!

Christmas Cantata

Här i Gamla Enskede bor jazzpianisten och kompositören Steve Dobrogosz. Många känner säkert till honom, inte minst för den succé han gjorde för några år sedan med sångerskan Anna Christoffersson och den CD de gav ut " It´s always you". Steve är en fantastisk låtskrivare men inte bara av jazz och ballader utan också av sakral musik. Requiem, mässor, gospel, ja, inget verkar vara honom främmande och också en Julkantat som vi i morgon, lördag, uppför i kyrkan kl 18 tillsammans med Linköpings akademiska kör.

Jag har varit med och sjungit flera av hans verk tillsammans med honom själv och när han sätter sig vid pianot och börjar spela så händer något magiskt. Hela han blir musik, och till synes enkelt lockar han fram tonerna som växer och förtrollar åhörarna i sin rika uttrycksfullhet. Låter lite högtravande kanske men det är svårt att beskriva! En av hans skivor "Ebony" spelade jag många gånger i min bokhandel, och det slog aldrig fel! Efter en stund när någon kund gått omkring och tittat, saktades stegen in,  blev lugnare och så kom frågan " vad är det du spelar? vilken underbar musik!". Jag tror att jag under något år var Steves bästa försäljare! Ett annat minne är när vi för några år sedan satt på en bar i en liten by i Frankrike. Plötsligt såg jag en affisch med Steves namn. Kyrkan i byn skulle uppföra hans mässa med en fransk kör på kvällen. Man kände sig verkligen stolt när vi sedan satt där och lyssnade! Honom känner vi, tänkte jag,  och jag har sjungit med honom, och här står nu en kör som repeterat och övat länge i denna fullsatta bykyrka och sjunger hans musik! Musiken har sannerligen inga gränser!

En Julsaga...

Spöket Marley vädjar till Scrooge

En ande tar med Scrooge till hans barndom

av Charles Dickens. Varje år, i nära 10 års tid,  gick vi och såg Engelska Teaterns uppsättning av denna julsaga. Det var vår mycket gode vän Christer Berg som då var chef för teatern och vi fick nöjet att bevista premiären som alltid var på Vasa Teatern. Det är en underbar historia om den snåle och grinige Mr Scrooge, som är en plåga för sin omgivning och tycker att allt med julen är "Humbug" som han säger. En natt uppsöks han emellertid av sin döde kompanjon Marley, som fjättrad i kedjor irrar omkring utan att få ro. Gör inte som jag, säger han till Scrooge, lev inte som jag gjorde med min enda tanke att tjäna pengar utan ändra ditt liv! Nu får Scrooge besök av tre olika andar som tar honom med till barndomen, mandomen och sist till framtiden. Han får återse sina vänner, sin käresta, allt det som han förlorat på vägen till rikedomen. Sagan slutar förstås lyckligt och när sedan ensemblen står där tillsammans och  sjunger "We wish you a merry Christmas..." ja då känner man sig så god och glad och snäll!!  Tyvärr dog min gode vän Christer och teatern lades ner under några år, men nu är den tillbaka igen. Under december går den på Maximteatern i Stockholm och har du möjlighet så se den! Den är på engelska men inte svår att förstå så även barn kan ha behållning av föreställningen. Inte bara spänning med häftig dekor utan också härliga engelska julsånger, en riktig Julsaga med andra ord!

Lucköppning!

Varje dag måste en ny lucka öppnas i adventskalendern! I min bokhandel hade jag, utan att skryta, de vackraste och största adventskalendrarna. Jag köpte in dem dels på formexmässan (en inköpsmässa för försäljare) men också av en privat säljare som åkte runt och sålde kalendrar främst från Tyskland. Underbara, med motiv av olika slag både profana och sakrala, mycket välgjorda och med glitter. De gick åt som smör i solsken och de sista åren fick jag t.o.m ta emot beställningar! Givetvis fick mina barnbarn alltid var sin och själv har jag några kvar, som jag återanvänder. Det var en tysk mamma som i slutet av 1800-talet satte upp 24 kakor på en kartong så att julväntan inte skulle bli så lång för sonen. En kaka för varje dag till julafton! Detta mindes sonen när han som vuxen började på ett tryckeri, och så var den första adventskalendern tryckt. I början var det bilder med olika motiv som man klistrade upp, men sedan blev det tredimensionellt med luckor.  Den första svenska kalendern kom 1934 och kalendern med originalbilderna säljs fortfarande av scouterna. Nu finns det ju massor av olika kalendrar alltifrån choklad till presentpaket. Både min bloggvän Eva och min väninna i fjällen har sytt egna kalendrar där man sätter upp små paket för varje dag, men det är ingenting för mig. Jag håller mig till de glittriga varianterna,  gärna med änglar!

Första Advent

Advent mitt första ljus jag tänt en klarögd liten låga
så ensam mot de tusen ljus på vinterhimlen tåga.

Altaret är nu fristående vilket medför att prästen
hela tiden står vänd mot församlingen

Det är svårt att ge en rättvisande bild åt taket men
det är vackert ljusblått, vilket var originalfärgen

Helt plötsligt är jag ensam! Christer är bortrest och Agnes med familj är på kalas. Jag har varit ute hos Pirjo (min favoritdesigner) på en julmarknad med min rara svärdotter men  denna gång hade jag glömt plånboken hemma, vilken tur! Pirjo har så mycket vackra saker, både kläder och prylar, och skapar så fina miljöer och man blir verkligen inspirerad! Dessutom var dagen så vacker i sin vinterskrud och med sol som också lyste in i kyrkan på högmässan. Det var fullt och med den förbättrade akustiken steg psalmen "Bereden väg för Herran" mäktig upp mot det nymålade ljusblå taket. Jag blir alltid lite rörd när jag sjunger den. Minns hur jag satt med mamma i kyrkan när jag var liten, just den här dagen, och hur hon tog mig i handen när benen började spritta! Det är en speciell stämning i kyrkan på första Advent. Många kommer säkert för traditionens skull, man vill vara en del av och känna den gemenskap som skapas mellan det förgångna och det närvarande.  Det bästa är förstås om prästen kan förmedla något som man kan ta med sig hem. Och det tyckte jag prästen gjorde idag. Hon talade om att lyssna inåt, att försöka hitta en ton mitt i allt brus som omger oss, en röst som kan få oss att reflektera över oss själva, helt enkelt stanna upp lite...Inte så lätt kanske denna månad när vi vill göra så mycket och så mycket pockar på uppmärksamhet. Men just nu stannar jag upp! Har tänt ljus och lyssnar på "Maria Musik" med Adolf Fredriks kammarkör och dricker glögg. Och nu skriver jag på  min blogg och önskar er en riktigt fin Adventstid med många små egna stunder inbakade bland alla "måsten"!

Pirjo för inspiration!

"Rulla, rulla liten bulla..."

I dag har jag bakat saffransbullar med barnbarn och svärdotter! Eller som det också heter lussekatter! Ni vet säkert att saffran är den dyrbaraste kryddan och den omnämns på lertavlor 4000 år f. kr och även i Gamla Testamentet. Mellan 100.000 - 150.000 saffranskrokusar måste plockas och rensas för hand för att få 1 kg saffran. Det är saffranskrokusens röda märken man vill åt. Den ger den där vackra gula färgen och den speciella smaken, som vi förknippar med julen.  Det är roligt att baka, speciellt med glada små bagerskor! och vad gott det smakar sedan med varma bullar och mjölk, den klassiska sammansättningen! Nästa bak blir peppisar!