"Allons enfants...."

14 juli. Frankrikes nationaldag. Här i vår by inleds firandet med fyrverkerier kvällen innan. Vi åker inte in till byn men hör knallarna på avstånd, så även ljusskenet över byn. Själva nationaldagsfirandet inledes med ett lopp runt byn, där alla får vara med. Visserligen på eftermiddagen men det är väldigt varmt och vi ser en ambulans som tar hand om några alltför uttröttade. Vi har beställt bord på gamla hotellets restaurang och överallt sitter och står människor. Många som vi lite extra uppklädda.

Man har byggt upp en stor scen vid ena ändan av torget och framför den långbord där man har kunnat beställa "pasta" och vin i förväg. Ett vanligt sätt att fira en byfest! Jag känner igen många ortsbor. En del är klädda i franska färger men det är ovanligt lite flaggor, dock kring krigsmonumentet uppe på Mairetorget fladdrar trikoloren. Barnen springer omkring, plaskar i den stora fontänen, och äter glass.
Vi äter god mat och njuter av att kunna sitta barärmad i den ljumma kvällen. Våra småflickor springer efter en katt men det slutar med gråt! Lilla Elin har blivit riven och gråter hjärtskärande. Jag skulle ju bara klappa...Två scener har byggts upp och nu spelas pop! Även Abba förstås! Många dansar och svänger bak och fram i takt med musiken. Jag har ont i magen och känner mig varm och
 dubbelt så tjock som vanligt!! men tar ändå en svängom med maken. Det är tango som spelas på dragspel och jag minns de första åren i vår by då det var en trio som stod för underhållningen. Dragspel och gitarr och en äldre kvinna som sjöng franska chansoner....hon lät som Edith Piaf...numera är det som sagt popmusik som gäller. Stjärnhimlen tävlar med alla ljus och vi drar oss hemåt. Barnen är trötta och så även vi...minns förra årets dramatiska nationaldag med terrorattacken i Nice och hur sonen Tobbe med familj hamnade i händelsernas centrum. Det gick bra för dem men tänker på alla som drabbades...
Så lyckligt lottade vi är som kan sova tryggt och veta att nästa dag ses vi igen! Vive la vie...