tisdag 24 januari 2017

Trumpna tider...

En ilsken oxe är på plats...

Oxveckor brukar veckorna efter jul kallas enligt gammal tradition! Nu är långt till nästa ledighet och mörker och kyla präglar våra dagar. Förr i tiden räknade man även tiden efter midsommar och fram till allhelgonatiden som oxveckor, för då hade man vårbruket och efter det kom skördetiden...man fick slita som en oxe! Nu för tiden blir sportlovet för många ett avbräck, och sedan i slutet av februari lättar det; marsmånad gör sitt intåg och med den vårkänning!
Jag tänker på det nu när jag, som så många, går upp i ottan! Jag, för att hjälpa till att skjutsa barnbarn till skola och dagis, skrapar bilfönster rena från frosten och ser alla påpälsade människor köa vid busshållplatserna. Själv kan jag ju för det mesta kura ihop mig i sängen, så småningom sjunka ner i stolen med kaffe och tidning och låta morgonen ljusna så sakteliga. Jag minns mina egna morgnar med barn och jobb...och hur man längtade efter att oxveckorna skulle ta slut.
Nu är det ljusare i alla fall. Titta mormor,  säger Elsa Dolly, himlen är alldeles skär! och hon skuttar iväg till sin nya skola. Så underbart att hon verkar trivas, och sedan får Elin och jag en liten stund i bilen till hennes dagis, som fortfarande är i Enskede. Hon får sin nya dagisplats först i augusti, så det blir ett åkande. Men familjen har kommit riktigt bra i ordning efter sin flytt till sitt nya radhus och nu får de äntligen slå ner sin bopålar på riktigt!
Men det är inte bara oxveckorna som känns tunga...de sista dagarna har Orwells bok "1984" aktualiserats. Trumps "alternativa sanningar" till det som faktiskt kan bevisas skrämmer,  hans nyckfullhet,  narscissism, hans oberäknelighet, okunskap...byt ut orden i hans installationstal mot Tyskland,( var det någon som skrev), och man kan höra Hitler...Som många känner jag verklig rädsla inför framtiden. Hoppfullt är dock alla de demonstrationer som har varit, är och planeras!  Inte minst från kvinnor! och nog lär det väl finnas flera kloka republikaner som omger honom och kan avstyra de värsta fadäserna...Förhoppningsvis fortsätter pressen, efter påhoppet från Trump,  att sakligt och noggrant granska allt han gör på ett vederhäftigt sätt, det är otroligt viktigt. Mer än någonsin kanske är  journalisternas och medias roll betydelsefull.

2 kommentarer:

  1. Jag såg bilden av Trump och ett antal män som skriver under antiabortlagar, jag ser skillnaden vid presidentinstallationen på hur Trump ignorerar sin hustru medan paret Obama agerar tillsammans. Trump är en kvinnofara men hoppet finns i de fantastiska demonstrationerna mot honom med kvinnor och män som tror på ett jämställt jämlikt samhälle, inte ett Trumpsamhälle styrt av sexistiska män.Men det är mörkt i politiken nu.

    SvaraRadera
  2. Om man kunde skulle man ju skratta åt allt...det är ju så absurt med hans twittrande och osakliga påståenden... men hoppet är som du säger alla de många demonstrationerna runt om i världen och det skyddsnät som ändå finns inbyggt i det amerikanska samhället.

    SvaraRadera