När livet står på sin spets...

Värmen vill inte riktigt etablera sig...häggen utblommad, syrenerna prunkar och doftar, koltrasten sjunger... men solen stannar inte länge utan kyliga vindar sveper genom min trädgård där förgätmigejen har tagit överhanden över gräset; en vacker blå tröst. För livet är så viktigt känns det nu när Christer står inför en stundande operation i morgon. Har inte skrivit så mycket (om än alls) om Christers synproblem sedan en längre tid, och som visade sig vara en hjärntumör som trycker på synnerven. "Den är stor men godartad" var det första neurologen sade när han visade oss röntgenbilderna och vi bokstavligen sjönk ihop av lättnad, och som nu efter provtagningar och ordentliga genom- gångar utmynnar i operation. Vi har blivit

väl mottagna och informerade och känner oss trygga och tillits fulla. Att vi bor i Sverige är vi otroligt tacksamma för🙏. Nu väntar förhoppningsvis en tid av lugn och vila för Christer, men även för mig, för det har varit en lång, oviss period med många tankar om liv, om död, och hur viktig familj och vänner är, och här är vi rikt begåvade vilket vi är så lyckliga över.❤️

Påsk

"Il pleure dans mon ceur, comme il pleut sur la ville" (Paul Verlaine)...ja, kanske inte i mitt hjärta men så här grått och regntungt kan jag inte erinra mig att det varit tidigare när vi varit här i vårt franska hus under Påsktiden. Påpälsade med halsdukar och täckjackor går vi omkring på marknaden och utomhusserveringarna gapar tomma. Som tur är har vi beställt lunchtid i förväg och får således inomhusplats på vår favoritrestaurang le Repos. Vi eldar brasa, har gott om ved under tak och är lyckliga över att ha installerat aircondition som inte bara alstrar kyla utan även värme! (Tack Fredric för ditt tjat och tack Christer för att du också drev detta trots mina dumma protester!!) Några stunder har det dock blivit i solvärmen, i solstolen vid poolen (dock kall o grön!! så inget dopp!) och vid frukostfikat med utsikt över vingården. Har torgvantar på mig då jag fått så ont i mina fingrar (helt plötsligt...) och jag diskar med glädje då vattenvärmen gör gott i lederna. (artros enligt doktorn...) Snart är hela kroppen artros!! känns det som ibland! Christer är till och från deprimerad. Hans ögon mår inte bra, det är något fel med synnerven, som gör att han har svårt att fokusera och det blir suddigt. Förstår honom så väl...dessa förluster som drabbar oss i åldrandet...att kanske inte kunna köra bil, läsa eller lösa sitt korsord...Det gäller att hitta olika "sugrör" som ersättning till det förlorade (Ni har väl sett filmen "Den sista resan"? då förstår ni vad jag menar!!) "Från mörker till ljus" så ser jag på Påsken. Livet som återvänder och som ger oss hoppet tillbaka. En av mina älsklingspsalmer sjunger man på Påskdagen "Var ljus över griften, han lever o fröjd"...Jag har påskpyntat och på bordet står pioner i all sin prakt! Längtar dock lite efter mina nära och kära men hoppas de har det bra, får solvärme och avkoppling! Sedan ska vi nte tala om världen, om vad som händer där med svält och krig av olika slag...som en ständig kuliss till vår personliga verklighet...man måste få "glömma" ibland och glädja sig åt det liv som blivit en förunnat. GLad Påsk!